Idag har jag mått sådär bra som man bara kan göra en riktigt varm sommardag när de nybrända axlarna är på gränsen till att vara lite ömma och man helt plötsligt får tid till att göra ingenting. Eller nej, inte ”ingenting” (för det har varit en innehållsrik dag) men det man helst vill. Idag ville jag helst av allt ta med mej världens finaste golden retriever-tjejer och åka till Tyresta Nationalpark.
Jag rekommenderar alla som befinner sig i Stockholmsområdet att ta sej dit! Bara 2,5 mil från centrala Stockholm och för oss som bor söderut längs riksväg 73 tar det ingen tid alls att ta sej dit. Anledningen till att jag ville åka dit idag var att jag varit nyfiken på själva naturreservatet. (Caféet är väldigt välbekant eftersom vi åker dit på dagpassen vid niofikat om tillfälle ges.) Det finns hur många leder som helst att välja på, allt från slingor för den hurtige och uthållige motionären till spår för den barnvagnsbundna familjen (det finns faktiskt till och med en slinga som heter barnvagnsslingan).
Jag älskar att vara i skogen. Får exakt samma känsla som när jag besöker riktigt gamla byggnader, till exempel kyrkor. (Brukar alltid slinka in i en kyrka när jag besöker andra länder eller andra svenska städer). Det är den där känslan av att ingenting egentligen spelar någon roll i det stora perspektivet. Och det kan ju låta hemskt och pessimistiskt, men jag tycker att det är så skönt att tänka så. Att vad jag än gör, vad som än händer mej och hur mitt liv än ser ut, så kommer den där skogen stå kvar där. Och bara vara. Den har varit där i flera hundra år innan jag föddes och kommer (förhoppningsvis) vara kvar i flera hundra år till och den bryr sej inte ett dugg om vad vi människor håller på med. När vi stressar som mest, när oron är större än vad den någonsin varit och när allt känns som ett stort kaos så finns den där. Helt opåverkad. Samma lugn, varje dag. Vad vi än gör. Jag älskar att det finns såna platser.
Idag hade jag inte tillräckligt bra skor för att gå urskogsstigen, men det får bli nästa gång.
Två gula sälar.
Nu när sommaren äntligen är här ser jag verkligen ingen anledning till att åka utomlands. Det finns ingenting som slår sommarsol över en svensk sjö.
Jag blir så otroligt imponerad över Snäckans disciplin här. Man SER hur hemskt, hemskt gärna hon vill plumsa i och skrämma den stackars andfamiljen, men hon låter bli för hon vet att jag måste säga ”varsågod” innan hon får bada.
Det är inte varje dag man tar en skogsselfie!
/Caroline