Fint att leva. Utmana sig själv. Och leta efter
ett liv i godtagbar standard.
Hade förut stört mig på mobbare. Folk som
vill att man ska gå vidare… Men jag vill inte
dö och hemsöka folk!!! Då skulle jag vara
elak mot alla….
Att jag är för ödmjuk är inte ens ett problem.
Att andra vill att man ska stå och be om ursäkt
för sin existens gör inte ens det något! Några
tycker säkert att man inte ska vara så tolerant
mot de onda…
Menar de som har det dåligt alltså arbetslösa,
och för lite pengar. För mycket att göra att
jag bara bryr mig i att det ska vara humant
med pengarna. Allt övergöra och sånt spelar
ingen roll. Men som arbetsnarkoman är inte
pengarna det viktiga utan livet. Men jag vet
ju att det är slitigt. Tänker inte sticka under
stol med det!!!
Kan vara självisk kring det viktiga för ett
för ett fungerande liv. Men spelar inte så
stor roll helt enkelt. Alla behöver så mkt
gillande, pauser i jobbet, bra bemötande!
Som ödmjuk behöver man inte bry sig i hur
andra är… Kan vara altruistisk med men
nånstans bra att sätta gränsen mot andra
levande! Jag vill inte ens bli gillad, ha paus i
arbetet och bra bemötanden i allt man gör.
Livet är inte lifes a bitch. Life sucks eller
nåt annat utan Lifes a wait…