Hälsolista – Del 9

9. Vad är nästa steg?
Jag hade egentligen bestämt mig för att börja äta och träna ordentligt nu den 1 oktober. Men eftersom jag inte är nöjd nu och efter dieten kommer gå upp 2-3kg i vätska inser jag att jag inte kan det. Jag ska fortsätta och jag ska fortsätta tills mitt mål oavsett hur lång tid det kommer ta. Jag hoppas dock att med powerwalking/joggning kommer sätta sprutt på vågen och att jag når mitt mål så snabbt det är möjligt. Eftersom jag ätit lite och så där så startar jag på 67kg. Jag vill ner till 57kg. (Är 1,59cm lång) När jag väl är där, då börjar jag att lägga in lite mer kost och ännu mer träning. Gymkort står på listan så att jag blir fit och fast i formen. Jag vill bli stark, asså stark i kroppen (inte en muskelkvinna.) Fit och samtidigt se stark, sund och smidig ut. Det är mitt mål i helheten och sen att hålla den formen.

Som morot till träningen tänker jag anmäla mig till nästa vårruset. Det är ett sätt att hålla mig själv aktiv till att träna och inte ge upp mina mål. Jag vet själv att jag inte är en träningsmänniska men att jag vill övervinna det och bli den där aktiva motionären. Detta för hälsans skull.

Så nu kör jag all-in, jag lägger i en sista växel. Jag ska, jag vill och jag kan! Jag hoppas säga hej till en 57kg tung Catte innan Oktober månad är slut. 🙂


aldrig mer!

1 kommentar

Hälsolista – Del 9

9. Därför ville jag gå ner i vikt

Såhär är det, var en liten smalis som bäbuf och mina första år i livet. Sen blev jag allt knubbigare och knubbigare (skulle kunna skylla på släktgener, men det gör jag inte) Man har ett eget val av sin livsstil.  Saft, bullar, lördagsgodis, goda middagar hos mor och farföräldrarna och ganska glupsk liten tjej var man nog allt.  Nånstans gick det ju det ju snett, kanske har det att göra med att mamsen skämmer bort en alldeles för mycket? nej det var med en dålig bortförklaring… Oavsett, har alltid varit några storlekar för stora och 2012 så bestämde jag mig för femteelfte gången.  Då hade jag liksom verkligen bestämt mig och det komiska: Jag kände inom mig att det skall gå, jag kommer kämpa mig smal. Så ja det gjorde jag, eller jag gör snarare. Ser mig själv fortfarande som tjock!


6år gammal smal bäbuf. (rutig klänning) 

Jag har i alla år velat vara en smal tjej, det var som att jag är en smal tjej fast i en kraftigt överviktig kropp. Jag kände mig begränsad, jag vågade liksom inte leva. Kom en sport på tal eller en jogging runda… – Hell no! Idrottslektionerna..? ska vara glad jag var godkänd.
Jag trivdes aldrig med den jag var, men det var bara lättare att få äta god mat och hänga i soffan.

Jag kan väl erkänna att jag aldrig tyckt att jag var oattraherande eller ful, utan ett fint ansikte med underdel @ la fläskkotlett (så ser jag  mig själv, inte andra. viktigt.) Var jag ute och festade var det mest mina andra tjejkompisar som fick blickar. Jag ville med ha de där blickarna då och då såklart. Det fick jag väl också, men inte i närheten av vad kompisarna fick.


Bild ifrån ifjol

Så totalt så där, hälsoskäl: Mainreason! Höja mitt självförtroende, Bli så smal som jag alltid önskat och sett mig själv som samt komma i sådana kläder jag aldrig kunnat ha innan.

Nu känner jag inte längre att jag är i skuggan av nån, jag känner mig som en sol faktiskt. Jag känner mig snygg och det står jag för!
Jag är inte begränsad pga. av min övervikt och normalt bmi ligger bara 1 steg ifrån!




0 kommentarer

Hälsolista – Del 8

8. Relationen till måttband och våg

Jag mätte mig innan jag började på dieten och har ungefärlig koll på måtten, kan väl gissningsvis säga runt ca 60cm från byst, midja, lår och överarmar totalt. Kan nog t.o.m. vara mer. Men det ligger där omkring. Galet – precis som det mesta med den här viktminskningen. Jag har egentligen inte haft måttbandet i fokus. Jag har väl mätt mig ibland just bara för att jag få ”verklighetsuppfattning” för man behöver påminna sig själv, jag behöver det för att annars är jag fortfarande en kraftig tjej i mitt huvud.  Jag ångrar dock att jag valt vågen som min prio, när måttbandet istället ger en rättvisare bild än vågen som man kan bli en smula galen av.

Vågen däremot, ja kära våg, dig har jag verkligen en nära relation till. Vågen tror snart jag stalkar den…. Jag väger mig VARJE DAG.
Jag har tyvärr blivit besatt av siffran den visar. Detta ställer till det i min hjärna ibland, då jag mår psykiskt dåligt av det. Men jag kan liksom inte fortsätta min dag om jag inte väger mig. Det låter knasigt, och det är det nog också. Absolut inte för en mer normal människa än mig. 😉 Men jag kan iaf glädja mig åt att jag inte är ensam! Att öka i min vikt är något jag är livrädd för, jag kämpar med att gå ner i vikt och om jag då äter en kvällsmåltid, så visar ju vågen + dagen efter och det är då jag kommer i obalans, känner mig tjock fast att jag ser likadan ut i spegeln och man är arg på sig. Doe’s it make sence?

Vågen har då alltså blivit en skurk, men det är mitt alldeles egna fel. Så ni som ä sugna på VLCD eller för den delen annan dieten, MÅTT är prio och väg inte er mer än max 1/grr i veckan!

0 kommentarer

Hälsolista – Del 7

7. Cravings då & nu
Jag har aldrig varit tjejen med chipspåsen i högsta hugg. Den största cravingen jag hade innan dieten var CHOKLAD! Asså det var verkligen min stora last här i livet. Fazer var nog farligast liksom Geisha! Men jag tycker godis förövrigt inte är så gott numera. Tycker det är lite tråkigt. Jag antar att jag har varit utan det så pass länge att det liksom bara suddade ut! Mycket positivt 😀 Smågodis har varit en stor last, men det är inget jag längtar efter som jag brukade göra. Jag tror jag får en sockerchock också numera och huvudvärken är verkligen given när jag ätit nått sött.

Numera är min största craving CHILINÖTTER.. fyfasen vad gott det är. Inte det nyttigaste, säkert lika ”illa” som godis. Men något ska man unna sig. Så det brukar bli number one om jag skulle vilja ha nått snack till filmen. Ett annat begär jag hittat är Pepsi Max. Drack det innan med men nu kan jag säga att den konsumtionen har ökat! 😉

0 kommentarer

Hälsolista – Del 6

6.  Har jag förändrats inombords?

Jag tror jag har förändras en smula här och var personlighetsmässigt faktiskt. På gott och ont bör tilläggas! Nu när jag har blivit mindre ”tror” kanske utomstående att jag skulle vara högfärdig eller att jag skulle vara ”mallig” över min prestation, men så är det absolut inte. Jag är nog bara rakare i ryggen och tycker om mig själv mer och lite stolt över vad jag gjort. Men mer än så det faktiskt inte. Jag var överviktig innan men det betyder inte att bara för att jag inte gillade mig själv som det, så tänker jag aldrig  om andra människor att dem ska gå ner i vikt. NEJ! Utan man är precis som man själv vill vara och man har själv ett val. Trivs man som man är så det ju bara bra oavsett figur. Jag tycker det är jättefint med kurvor/form men bara inte bara mig.

Däremot har jag börjat nojja lite mer över mitt utseende. Jag är nästan aldrig nöjd med hur kläder sitter och det kan ta en timme att välja outfit. Tja, jag har helt enkelt blivit lite fåfäng, det fick jag liksom ”på köpet” …

Jag har även fått för mig att jag blivit en gladare tjej. (har alltid varit den gladaste i sällskapet så länge jag kan minnas) men nu är det liksom på ett annat sätt. Självförtroendet har jag nog ökat från 4 till 9. 😀 Är så mycket lyckligare i mig själv. Tian kommer jag bli när  jag blir godkänt för två operationer av landstinget. Det är två kroppsdelar som gör att jag inte har 100% i självförtroende.

Annars jag tycka att jag är samma gamla Catte faktiskt, bara slipat figuren lite. 😉


0 kommentarer

Hälsolista – Del 5

5.  Hur det känns

Jag har sagt det innan, Det är det absolut största och jobbigaste jag gjort i hela mitt 22-åriga liv. (Och då har jag haft motgångar x1000 i hela mitt liv.) Men det har verkligen varit en ständigt kamp. Varje dag har varit en kamp. Det som varit jobbigast är att inte få äta. (får får man ju, men jag är allt eller inget och im in it to win it.) och det ända sättet för mig att vinna i min lilla bubbla är just att inte tillåta något. Man är så jäkla rädd att gå upp i vikt, det har liksom känts som: Äter jag nu, väger jag 100 kilo imorgon och jag kanske inte få stopp på mig själv.  Största anledningen till att jag var en stor kvinna innan var just matbegäret. Plus att jag åt inte regelbundet. 1-2ggr per dag max. Och livrädd för att gå upp i vikt när jag kommit så långt – fanns inte på kartan, gör dock fortfarande men med målet så nära i sikte så har jag faktiskt mildrat lite på dieten. (efter 9 mån kamp får man tillåta sig själv att släppa på gränserna.)

Känslan jag känner idag: Totalt surrealistisk känsla. Man förstår inte att det har hänt. Det har gått snabbt, man ser sig i spegeln och känner sig tjock, man tycks inte se nån skillnad. Man blir lite blind. Men så går man och shoppar, letar fortfarande efter L/XL kläder när man plötsligt kommer på, visst ja, strl 36 ska jag leta efter.  Och när man kommer i det plagget – då vaknar jag. Känner mig helt överväldigad, jag kommer i ett lyckorus och allt blir till verklighet på något sätt. Ganska galen feeling tänker ni, men ni som varit där vet säkert vad jag menar. Och ni som ska börja er kamp, jag är ganska säker på att ni också kommer bli självblinda.

Exempel: Provar jacka med mamma på stan igår. Sätter på mig en jacka, i samma tankar som jag hade när jag hade grov övervikt: ”Inget tajt, då syns alla kurvorna. Och en bekant hör mig och säger: ”Ja var du nu skulle ha dem”. Ni förstår, jag har en skev självbild. Och jag kommer nog inse det när tiden har gått lite mer än nu. Det är för nytt och det är för overkligt!  Kan ni förstå det?

Före & efterbild:

/Catte

0 kommentarer

Hälsolista – Del 4

1. Mina inspirationskällor

Kan med handen på hjärtat säga att jag inte haft någon speciell inpirationskälla, inga offentliga åtminstone utan de är från de människor som finns i min närhet. – och konstigt nog mig själv!

Min syster är nog den största som inspirerar och har gjort under hela resan. Framförallt har vi båda gjort det tillsammans (och även min syster har lyckats i viktkampen!) Vi har hela tiden peppat varandra och syskon som man är så blir man ju samtidigt lite tävlingsinriktad. 😉 Hon har koll på mig och vice versa. Hade blivit så himla mycket svårare att genomföra det utan henne. Hon är ju trots allt min andra hälft.


Älskade syster 


<3

Mamma och bästis är också personer som inspirerar mig. Båda träningsfreaks och Johanna som har koll på kosten. Båda två väldigt stöttande personer. Har man bara stöd från de man älskar så är känslan så himla skön. Att man sen får beröm efter beröm efter beröm så blir det liksom en kick. Man vill fortsätta, inte bara för min egen skull utan att man känner man vill visa att man kan. Sååååååå många försök jag gjort under åren.


Mamsi


Johanna och jag

Sen har vi den här FB-gruppen jag varit medlem sedan jag startade. Pulverdiet – Här tipsar och stöttar vi varann! Man får push, man pushar varandra. Man får se andras resultat. Sjukt häftigt och en helt fantastisk grupp. 🙂

Utan dessa inspirationskällor och alla stöttning man får från vänner och familj har verkligen gjort allt så mycket lättare. Eftersom jag bor i en småstad och jobbar i butik och de flesta vet vilken man är så blir det ofta några som dyker fram och berömmer kampen jag gjort – jag vänjer mig aldrig och jag blir allt lite redface. 😀

Later!
/Catte

0 kommentarer

Hälsolista – Del 3

3. Min resa i bilder

Före bilder:
Jag och Johanna Julafton 2012. (Högsta vikten någonsin!)

          Julafton 2012

Turkiet Juni-2012


Strax efter påbörjad viktkamp.

Under tiden av dieten:


Första delmålet: -10kg


Minus -12 kg

         -14kg 🙂


-20 härliga kilon!


-23kg


-25 kg 😀


-30 kg! Ja jisses, här började bli nöjd med själv. 😀

 -32kg!


-35 galna kilon! :):)

Nutid:

-37kg
-37kg


-37kg

Bildbombs deluxe! Denna resa under 9 månaders tid. 🙂

/Catte

 

0 kommentarer

Hälsolista – Del 2

2. Metod – och varför just den!
För mig har det alltid varit ”Allt eller inget” När jag är under diet vill jag vara hård, strikt och hålla disciplin. Jag hade hög övervikt, eller snarare fetma faktiskt. Ett bmi på 40,5 (!) Jag visste att jag hade många många kilon kvar att loosa och jag ville göra det snabbt för att jag visste att långvarigt skulle bli ännu tuffare för mig och att se snabba resultat på vågen kommer ge mig en kickspark och ännu mer motivation.
Där av valde jag VLCD = Very Low Calorie Diet)

Jag började att köra med Naturdiet, chockladen smakade nästan oboy och det var inte alls tufft förutom första dagarna. Man kände sig lite trött och huvudvärken var riktigt tuff. Men så vande sig kroppen och man mått bättre och bättre. Första veckorna bokstavligen rasade jag i vikt och efter bara 3v hade jag gått ner 10 otroliga kilon :D.  Sen kom viktplatån och man stannade på en siffra. Så jag valde att byta varumärke till Nutrilett och den har jag sedan dess använt. Kilona fortsatte att rasa och jag tyckte även Nutrilett var gott. (Personlig favorit: Vanilj) Tillsätt kanel och du sätter nästan i dig en kanelbulle i smaken. 😉

När det hade gått 5 månader utav dieten kom dock kväljningar och det blev tråkigt och varierat. Så då la jag till nutrilett-bars.
ÄNTLIGEN fick jag tugga på något. Det blev lyxigt! Numera äter jag bara bars och ibland färdiga shaker som är supergoda. 🙂

Att tillägga är också att Nutrilett alltid kommer finnas i min framtida kost. Det är jättebra mellanmål eller lunch om man är i
i tidsbrist eller likande 🙂


Nutrilett produkter!


DÅ & NU. -37kilo!

Later!
/Catte 

 

1 373 kommentarer

Hälsolista – Del 1


1.  Min viktresa i korthet

Det var på Julafton, den 24 december tillsammans med min syster och mamma som vittne. Julafton varje lyder det samma mening. ”Nästa år ska jag inte se ut såhär, nästa år sitter jag smal och fin. Det är dags nu”. Säger jag, jojobantaren numero uno! Det brukar gå bra någon eller t.o.m flera veckor. Men så blir matbegäret för stort. Man kör fram och tillbaka olika metoder hit och dit varje år. Men sitter varje jäkla år sitter jag där, större och större. MEN så 2012, då fattade jag ett beslut. Efter nyår gör jag det, jag liksom bara bestämde mig (precis som min syster gjorde.) Sagt och gjort, VLCD-dieten var igång 6:e januari  och då började mitt nya liv, den långa resan.

Det har varit en kamp, en kamp att inte få äta. (VLCD = very low calorie diet = flytande föda = Nutrilett) Men bestämd som jag var och med målet i sikte suddades begäret snabbt bort. Jag hade ju bestämt mig? Det rör/rörde inte mig i ryggen att andra åt. Jag är inne i mina egna bubbla. Påskafton åt jag min första måltid. Sedan dess har jag ätit vid speciella tillfällen (väldigt sällan) och i ungefär Juni månad började jag äta bars och en kvällsmåltid i veckan. Numera brukar det bli två. 🙂 Ni förstår inte lyckan jag har när jag får äta något! Jag kan säga så här… jag väljer varsamt och något jag vet är en favorit! 😉 (Såklart är den hälsosam) Jag åt min första pizza den 27 juli. Den levererade om man säger så…. Nu 9 månader och 6 dagar senare visar vågen -37 kilo. Vilken kamp och vilken resa. Det största och mest jobbigaste/utmanande jag nånsin gjort i mitt liv. Är så lycklig att jag har gjort det, äntligen!


Julafton 2012. Som störst.


Första måltiden för året och även nått -20kg. 😀


Dagsform 😀 31/8 – 2013

/ Catte

2 kommentarer