När började mitt liv kretsa kring en vit liten boll med 26 hål i??
Jag var otroligt rastlös själ när jag var liten höll på med allt inom idrotten och blev också med dragen på innebandyn. Vi höll till i en liten gympa sal och hade klubbor som var rätt tunga & stora inte som dagens material precise. Stå i mål, vem ville det liksom, töntigt och dessutom ville man vara forward och göra mål. Fostrades i Vimmerby IBK och fick kliva upp i A-laget redan som 14-åring då blev vi sponsrade med klubbor av märket stress, shit va stort & häftig det var, vi fick klubbor. Sen var det rikigt kul få spela med de stora, kom ihåg att man var rätt liten 160cm ca 40kg, snabb som en stormvind men flög också som en kåltrast ofta och mycket, så vingarna blev beprövade ganska ofta längs sargen både omedvetet och medvetet.
Flyttade i gymnasiumet till Huskvarna för studier på Idrottsgymnasiumet, orienteringen var igentligen nummer ett just då men höll också på med Innebandyn, kom ihåg att man tyckte man var värsta stjärnan och man var bäst men MR Edberg satte en på plats på en ggr på bänken & här ska du inte komma tro du är ngt. I efterhand så var detta sjukt bra & nyttigt!! Man fick spela med ett bra lag, vann mycket & ofta men utvecklades också sjukt mycket. Var också med i distrikslaget som forward.
Men hur i helsike hamnade man i kassen??
Jag åkte på en rad olika problem med mina knän och en specialist i Linköping sa att jag lika gärna kunde lägga skorna på hyllan för du kommer aldrig kunna hålla på med elitidrott igen. I helsike heller sa jag och bestämde mig för att lägga orienteringen på hyllan & sadla om till målvakt, nu fasiken ska jag bli BÄST!!
Mycket har jag att tacka Jönköpings IK och Johan för, tränade mellan 8-12 pass veckan & oftast med Johans kill lag han tränade, så nog fick man träning alltid. Han som trodde på en och la ner energi, och såg till jag fick chansen i a-laget för damerna. Tack 🙂
7 år senare sitter man här, hunnit med ett antal div 1 säsonger, elitseriespel och slagit Daniel Ramsin på fingrarna med antal assist bland målvakterna under en säsong. Man kan om man vill brukar jag säga.
Men man ska inte leva på gamla meriter utan sikta framåt, idag är jag 27 år och har inte så många år kvar med elitidrottandet så det gäller att göra det bästa av det och jag vill spela i Elitserien igen.
Så kommande blogg inlägg kommer ni få följa med på resan ..
# 34 Tette