Föregående helg var vi i Uppsala spelade cup med laget, och jag skulle äntligen få göra säsongsdebut i kassen. Lite smått nervös med tanke på att man inte kunnat träna på över åtta veckor då min axel brakade sönder och samman på för säsongs träningen. Men med diverse hokus pokus, tejpning och magnetkamera undersökningar så tyckte jag att nu attans var det dax! pröva vingarna då smärtan, stelheten hade försvunnit.
Millo vår andra målvakt har gjort en grym inledning på säsongen så man hade lite press på sig, men gick bra började med två nollor, kan ju inte direkt säga man jobbade ihjäl sig för dem då man hade det lungt i kassen, hade nog hunnit med en kaffe ibland. Utespelarna skötte jobbet på andra planhalvan, men roligt med två nollor ialf. och det gjorde så att jag fick stå finalen, där jag släppte in en boll men desto roligare då det hände mera och man också fick rädda en straff, straffar är nog bland det roligaste som finns, utespelaren har så sjukt mycket press på sig och man kan vinna hur mycket som hellst på trach talk och bara se sjukt självsäker ut. Jag bukar oftast bara hånle och kolla spelaren i ögonen och låta dem göra första stöten. I detta fallet satt också våran bänk sa – de är hon som zorrar va? ganska högt. Bra med lite bakgrund innan. Jag gillar straffar, inte alla som gör det, en chans att glänsa och kunna bli match hjälte brukar jag säga. Igen klandrar dig om du släpper in, se det med glädje istället för rädsla.
ialf tuneringen vi slutade som segrare, vilket var roligt. Blev tuneringens bästa målvakt, matchens lirare det är bara en klapp på axeln & roligt. Det största man tar med sig därifrån är att man spelade, axeln höll och man fick ett besked! Man kan spela & man är i hyffsad form, nu är det bara att jobba vidare med både formen & Innebandyn, för ja man väger några extra kilon för mycket, men så länge man är medveten om bristerna och jobbar på det så, godkännt.
Nu blir det träning, en match till innan serien drar igång och man får se vem som vaktar kassen i premiären,
#34 Tette