Hej!

Det har varit några jobbiga veckor med förkylning, magsjuka, sömnproblem, matvägran och säkert en hel del annat som jag förträngt.

Det fina med kråksången är dock att vi nu ÄNTLIGEN fått en diagnos på Maxine gällande hennes kräkningar som de senaste två veckorna har ökat i antal.
Ja, det är så att Maxine sedan spädbarnstiden haft väldigt lätt för att kräkas och just de första månaderna är det ju mer vanligt än ovanligt att det kräks lite då och då. Men det är ju så lite åt gången och inget de mår dåligt av. Men för Maxine har det inte gått över utan tvärtom blivit värre. Jag har haft otaliga samtal med sjuksystrar på vårdguiden och på vårdcentralen om detta och alltid har de hittat en anledning som passar för stunden.
”Åkte ni bil när hon kräktes? Ja, men då är hon åksjuk.”
”Har någon i Er närhet varit magsjuk? Grannen jaha, men då är hon magsjuk.”
”Men hon är ju så liten och små barn de kräks ju mycket lättare än oss vuxna. Räcker med att de hostar till litegrann så det är bara att fortsätta som vanligt!”

Men igår fick jag nog!! Tigermamman röt till och ringde återigen till Vårdguiden (dit både Karolinska och Danderyd kopplar sina samtal).

Jag: Nu har min dotter kräkts 1-3 ggr om dagen i nästan två veckor och som din kollega så fint konstaterade igår så är det alltså inte magsjuka som det handlar om som din kollega innan dess antog att det var. Jag kanske även ska tillägga (eftersom det är något som de uppenbarligen inte tänker på att fråga mig om) att hon länge haft lätt för att kräkas och att det kan ske i princip närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst. Och en sak till var det ja; hon sover fruktansvärt dåligt och har alltid gjort plus att hon på senaste tiden blivit lite gnälligare och mer lättirriterad. Även detta symptom jag tagit upp för en annan sjuksyster som förklarat att ”Ja, men hon är nog bara en envis och bestämd liten tjej. Det ordnar nog upp sig snart ska du se!”

Och inte blir jag klokare på detta samtal.

Sjuksystern, efter min något högljudda monolog: Ja, men detta låter ju inte bra så du ska nog ta och åka in med henne.

Jag: ….Jaha. Nu passar det att åka in?! klick

Detta är det första som kommer upp i sökresultatet när man googlar ”kräkningar hos barn”:

Gastroesofagal refluxsjukdom

Att inte ens utbildade (?) sjuksystrar kunde tänka i banorna kring detta är för mig helt sanslöst. Som min nära vän Fi sagt, när även hon fått ryta till då sjuksyrror och läkare sjabblat till det så att hennes lilla dotter dragit på sig infektioner och inflammationer som med lätthet hade kunnat undvikas om de bara kommunicerat bättre och framförallt LYSSNAT BÄTTRE!

Ja, vi mammor må vara nojiga och överbeskyddande men bättre är väl det än tvärtom!? Och kom inte dragandes med någon jävla statistik och förklaringar om vad som är normalt och vanligt. Det finns alltid undantag och kanske är mitt barns fall ett sådant!! Skärp Er!

När jag då utan någon hjälp från vården kommit fram till att Gastroesofagal refluxsjukdom nog måste vara vad Maxine har så tog vi oss till Martina Barnsjukhus där vi blev så himla fint bemötta och där de bekräftade min teori om Maxines kräkningar.
Så nu har vi en ”diagnos”. Maxine får medicin som vi hoppas ska hjälpa henne behålla maten så att hon får i sig all den viktiga näring ett litet barn behöver.
Min stackars lilla älskling som knappt fått i sig ett enda riktigt mål mat på en och en halv vecka. Inte konstigt att hon matvägrar när hon börjat betinga mat med kräkningar. Det enda vi har kunnat få i henne är små portioner gröt, enstaka majskrokar och välling.

Ikväll åt hon, dock väldigt skeptiskt och försiktigt, en burk grönsakslasagne. Jag och Jonas satt som på nålar och hoppades att hon skulle lyckas behålla maten. Vilket hon gjorde. Puh! Men hon har en hel del att ta igen så jag räknar med att nätterna kommer bli fortsatt jobbiga ett tag till då hon vaknar och är ledsen och hungrig..