Tanja Fylkings blogg

En vän med ADHD…

Läs artikeln om min barndomsvän Maria som i vuxen ålder äntligen fått diagnosen HDHD. Vi växte upp i samma fosterhem som små och vägen för Maria blev brokig och oddsen som mamma till Mathilda var mycket dåliga. Idag föreläser Maria med stor entusiasm och hjälper framförallt flickor med ADHD. Sjukt stolt över min vän……

Mathildas mamma har adhd

21 juni, 2014, 08:00

Min mamma har adhd
Mathilda ler när hon berättar om sin spontana och roliga mamma. Men för Maria har livet varit tufft och först som vuxen fick hon veta att hon har adhd. – Det var så klockrent. Äntligen förstod jag vad det var för fel på mig – varför det alltid var kaos… Det är torsdagskväll. Maria Andersson har slutat jobbet på egna företaget som föreläsare om flickor och adhd och Mathilda har kommit hem från skolan. Hon är inne på sitt 16:e levnadsår och efter att ha växelbott hos mamma och pappa under uppväxtåren har hon nu valt att bo mestadels hos sin mamma. På frågan om hur det är att ha en mamma som har adhd kan hon inte svara. – Nej, hur ska jag kunna veta det? Jag har ju aldrig haft någon annan mamma. Men min mamma är spontan, bra på att lyssna, snäll och omtänksam, och hon har mycket energi. Hon är mycket roligare och spralligare än andra mammor, säger Mathilda och ler. Och Maria kände själv tidigt att hon inte var som andra. Hon föddes 1974 och eftersom hennes föräldrar var missbrukare omhändertogs hon av de sociala myndigheterna när hon var två år. Hon var hyperaktiv, fick okontrollerade, aggressiva utbrott, hade svårt att leka och fick hon en idé var hon fixerad vid att genomföra den. Hon pratade konstant och krävde hela tiden att få vara i centrum. Så fort hon kände konkurrens rymde hon eller slogs, och hon sökte sig till äldre barn som utnyttjade henne och fick henne att göra saker som de själva inte vågade. – Jag visste innerst inne att det jag gjorde var fel, men jag hittade inte bromsen. Ingen orkade med henne. Hon blev en stafettpinne mellan olika fosterfamiljer och för varje ny familj hon kom till och försökte anpassa sig till krympte hon ännu mer. Hon var 15 år när hon hittade hem. Det var då hon prövade amfetamin för första gången. – Det är skrämmande när jag tänker tillbaka. Jag var lika gammal då som Mathilda är nu… Känslan var obeskrivlig! För första gången i sitt liv fick Maria ihop sina spretiga tankar. Plötsligt kunde hon sätta saker och ting i sina sammanhang. Hon slutade nio år senare, när hon blev gravid. När Mathilda föddes den 20 september 1998 kände Maria för första gången i sitt liv kravlös kärlek. – Känslan var så omtumlande att den fullständigt knockade mig. Kände igen symtomen När hon kom hem från BB var det kaos. – Jag minns att jag undrade hur andra människor gjorde för att få sina liv att fungera. För mig fungerade ju ingenting. Jag visste att jag borde diska och tvätta, men hade ingen aning om hur det skulle gå till rent praktiskt. Jag kunde inte ens mäta upp välling till min dotter. När Mathilda var tre månader orkade Maria inte längre. Hon började med amfetamin igen. Små doser, som höll hennes hjärna i schack. Då Mathilda var åtta månader separerade Maria och sambon. Sambon ordnade upp sitt liv, medan Marias amfetaminmissbruk fortsatte. – Jag levde i ständig skräck för att bli avslöjad. Hon befann sig i en omöjlig situation. – Tog jag inte amfetamin kunde jag inte ta hand om min dotter. Och om jag gjorde det så var jag olämplig som mamma. Jag var livrädd för att historien skulle upprepa sig, att de skulle ta min Mathilda ifrån mig såsom de en gång hade tagit mig från mina föräldrar. Om jag förlorade henne skulle jag inte ha något att leva för. Att hon led av adhd och att hennes missbruk var självmedicinering dröjde det ytterligare fyra år innan hon förstod. Vid det laget var Maria så slutkörd att hon på allvar funderade på att göra slut på sig själv. Det var när hon själv hjälpte en yngre kille som var på glid som Maria fick svar på varför hon uppförde sig som hon gjorde. Han berättade om sin adhd och hon kände alltför väl igen symtomen. Han berättade också om medicinen som innehåller amfetamin – och då föll allt på plats. – Äntligen förstod jag vad det var för fel på mig. Maria bad om hjälp hos Gryningen, en dagverksamhet som hon och dottern var inskrivna i för att främja deras relation, och fick efter många om och men adhd-medicinen Ritalin utskriven. När Maria gått igenom alla behandlingar och rehabiliteringar visste hon vad hon ville ägna sig åt. I dag jobbar hon med att underlätta för andra i samma situation. Hon informerar, coachar och utbildar skolpersonal, elever och anställda inom sjukvård och socialförvaltning över hela Sverige om hur det är att leva med funktionsnedsättningen och hur deras bemötande och insatser kan hjälpa. Medverkar i film Hösten 2013 ringde Helena Isaksson Baeck till Maria och frågade om hon och Mathilda ville medverka i en informationsfilm om hur det är att ha en mamma som har adhd. Maria tvekade inte. Frågan var bara om Mathilda ville. – Det var jättejobbigt, men jag är glad att filmen blev gjord, säger Mathilda. Det var spännande och roligt, men jobbigt med alla frågor. Som den om hur det är att ha en mamma som har adhd. – Vi tänker ju aldrig på det, säger Maria. Diagnosen är ett verktyg som jag använder mig av för att få vardagen att fungera. Och för att förstå varför jag är som jag är. I filmen, som är gjord hemma hos dem i förvaltarbostaden till Alkvetterns gård utanför Karlskoga, berättar Maria och Mathilda om livet. – Jag tror att min adhd gör Mathilda till en bättre människa, säger Maria. Den gör mig mer tillåtande och engagerad. Jag tycker om att diskutera och tror inte på förbud. Jag ger henne aldrig några färdiga svar utan låter henne hitta sina egna lösningar, och jag har sett många exempel på att det fungerar. Hon är så smart och jag är så otroligt stolt över henne. Men det blir fel ibland också. Eftersom Maria är spontan tänker hon sig inte alltid för. – I somras när vi skulle åka till stranden skulle vi ha fika med oss. Jag ville packa ner muggar och då undrade Mathilda varför. Jo, vi ska ha muggar att dricka ur, någon ordning ska det vara, bestämde Maria. Väl nere på stranden tar Maria flaskan och dricker direkt ur den. Vilket Mathilda påpekar, mycket lugnt och roat. – Vi garvade och jag fick be om ursäkt. Men alla de där tillfällena gör att Mathilda också har lätt att be om ursäkt, säger Maria. – Mamma förstår mig och kan hjälpa mig om jag har svårigheter, inte minst i skolan. Hade jag inte haft en mamma som vet hur det är när det är tufft hade mitt liv varit mycket jobbigare. Det liv Maria lever i dag trodde hon inte var möjligt för tio år sedan. – Vi bor i ett fantastiskt hus, jag har en underbar sambo, katter och en häst och ett eget företag. Jag har överlevt hela mitt liv och jag har vänt mina svårigheter till en tillgång. Det är jag väldigt stolt över. Film för anhöriga Informationsfilmen som Maria och Mathilda medverkar i heter ”Min mamma har ADHD” och finns på www.anhoriga.se Text: ANJA EK FOTO: DAN LINDBERG

”Rökarens sak snarare än polisens”

Bjuder på Gerts artikeln i ”Dagens opinion”

”Rökarens sak snarare än polisens”

7 timmar sedan

 Leif R Jansson / TT / Maja Suslin / TT
Foto: Leif R Jansson / TT / Maja Suslin / TT

”Det är väldigt lätt och synnerligen politiskt korrekt att i detta tidevarv av träning, surdeg och fettsugning kasta sig över rökare, mota bort dom och i alla stycken krympa deras värld”, skriver Gert Fylking.

Sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation[..]” Detta och mycket mer därtill skriver folkhälsominister Gabriel Wikström (S) i en debattartikel på DN och avser rökning. Att införa ett förbud som bland annat skulle innebära stopp för rökning på krogarnas uteserveringar. Att det inte ska vara tillåtet att skylta med cigaretter bakom disk och att alla paket ska se lika danna ut. Totalstopp i och med laga förbud för rökning skulle infalla 2025. Tusen och åter tusen människor dör i tobaksrelaterade sjukdomar. Hundratusentals rökare dör i cancer! Och självklart har Folkhälsoministern ett ansvar. Men vi, alla sammantaget, rökare och icke-rökare, har ett än större ansvar. Gentemot oss själva. Gentemot vår omgivning. Men i vilken ände ska vi börja. Med förbud? Lagrum? Med påföljande bestraffning! Eller genom upplysning, goda förebilder och uppfostran? Förbud enligt lag? Knappast. Du och jag bryter mot X antal lagar varje dag. Ibland åker vi fast och det blir påföljder, ibland inte. Samhället har inte resurser till att övervaka att alla lagar följs till punkt och prickar. Rökare luktar illa och sprider giftmoln omkring sig. Passiv rökning är ett gissel. Men det är väl rökarens sak att avstyra det snarare än polisens – det måste väl handla om omtanke om sin nästa snarare än att vara laglydig. Det finns bara ett sätt att komma tillrätta med all världens problem där rökning må vara ett: Utbildning. Men när man sätter bocken (politiker) till trädgårdsmästare kan resultatet inte bli annat än: ”Mot folket i framtiden”. Det är väldigt lätt och synnerligen politiskt korrekt att i detta tidevarv av träning, surdeg och fettsugning kasta sig över rökare, mota bort dom och i alla stycken krympa deras värld. Dom luktar illa! Att dom vid varje cigg dom tar förstör sig själva skiter vi i. Kunde det inte vara lämpligare att istället för att skälla ut dom ta fram en liten folder, med en liten hälsning från Folkhälsoministern, ur handväskan där de skadliga verkningarna av rökning på ett pedagogiskt sätt beskrivs? Det finns så mycket som är farligt. En massa överviktiga knoddar som sitter framför en dator eller Ipad hela dagarna matade med dynga utav morsor med sockersjuka och annat elände, som tack för kaffet. Folkhälsoministern vet att ett av de stora folkhälsoproblemen är att vi rör oss för lite. Skolan har politikerna både ansvar för och makt över. Vad sägs om ett par timmar extra gymnastik i veckan. Och när ska man besluta om alkoholförbud på krogen? Alkoholism är ett galopperande problem i samhället som kryper allt längre ner i åldrarna och som ställer till ett ofantligt lidande för barnen till alkoholiserade föräldrar. Det är vi eller dom och det är den som skriker högst och som är mest och bäst organiserad som är vi. Resten är dom. Men hur långt ska vi låta de historiskt okunniga virrpannorna utan vare sig sunt förnuft eller ryggrad (politikerna) styra våra liv och vår vardag? Jag vill ha korrekt information som jag har möjlighet att ta ställning till. Inte ett beslut fattat över mitt huvud som jag ska rätta mig efter. Vi hörs! Gert ————————- VAD SÄGER DU OM IDEÈN KRING DEN NYA LAGEN?Imorgon bittid kan du höra och se Gert i TV4 soffan med Steffo & Jenny och imorgonkväll är han med och debatterar hett i programmet ” Debatt” 🙂

Linas Matkasse, men var är Lina ?

En stor lättnad för vår våran familj är Lina´s Matkasse, till och med käre maken har efter 6 månader börjat laga mat , sakta men säkert. Igår fick vi då våran efterlängtade leverans, då vi beställer en påse för 4 pers och fem middagar varannan vecka. En stående fras från Gert är ” Nu har Lina´s matkasse kommit! men jag undrar vart LINA är ?” Ja det är nästan lika kul varje gång faktiskt…….. Tänk själv om man kunde få med George Clooney i matkassen!!! Får nog utveckla denna iden …..:)

bild 4[3]

Matkassen och fruktkassen på plats i det Fylkingskaköket

Har känt mig lite halvkrasslig och frusen några dagar, förmodligen någon liten bacill som gnagt sig fast i mig. Har därför inte tränat på flera dagar vilket i sig får mig att må ännu sämre. Saknar min träning och känslan av att känna mig stark, tänk vad snabbt detta vänder. Förra veckan var jag såå taggad på min löpning och idag blev det med nöd och näppe en power walk ( i Gert´s tempo = Sakta)  Helt klart bättre än inget och det blev i varjefall en timma ute i dagsljuset…. bild 3[3]

bild 2[4]

Figaro blir snygg i håret innan det bär iväg på dagens balettlektion, det nalkas uppträdande snart…..

bild 1[3]

Gert stack på fotboll hos killkompisarna så jag och Figaro hade Soffmys med te och frukt

bild[3]

När katten är borta!….Så passar vi på att även somna ihop, det finns väl inget bättre än att krypa ner i kojs med sina barn? Natti Natti från Oss….

En syster i chock!!!

Jag fullkomligt älskar att överaska! och i Fredags var det dags för min syster att få vara i centrum då hon fyllde 35 år. Det var jag tillsammans med hennes bästa vänner som anordnat detta!! Jag själv smög mig ner med tåget till Uddevalla redan på Torsdagsmorgonen och vågade inte blogga om detta då jag vet att hon läser bloggen, Uddevalla är en liten stad så det var verkligen att smyga runt som gällde, ville ju inte att hon skulle få veta att jag kommit till stan:) Det var inte förrän på Fredag eftermiddag som hennes närmaste väninnor våldgästade henne hemma med bubbel och ”Ja må hon leva” för att sedan sätta sig på tåget mot Göteborg. Jag och mina väninnor anslöt på nästa station som var Ljungskile. Vi hade fått info om att dom satt långt bak i tåget så vi hoppade såklart på långt fram för att kunna gå bakåt i lugn och samlad takt. Tåget började rulla i väg och till våran förvåning så visade det sig att tåget var delat i två vagnar, vi kunde alltså inte ta oss längre bak!!! Herregud vilken flopp! tänkte jag…….Vi som skulle överaska! Ja Ja det var bara till att invänta nästa station och byta vagn….. Min kära syster hade precis lugnat sig efter väninnornas överraskande våldgästning när jag dök upp, som hon aldrig någonsin hade trott!! Glädje tårarna rann på hennes kinder och jag blev helt varm inombords, älskade syster!! Minen var obetalbar och att få se den glädjen var enormt härlig. Totalt var vi 11 tjejer som nu styrde kosen mot Göteborg och med lite Cava och nötter blev det skönt surr i våran tågvagn. Tyckte nästan lite synd om dom andra resenärerna även om vi var ett glatt gäng som borde spridit mycket glädje. Ibland undrar jag hur sammanbitna folk kan vara, att inte ens bjuda på en blick el ett leende……. Väl framme i Göteborg tog vi oss till RONDO där vi skulle se den nya heta discoshowen med Alcazar och jag kan lova dig att det blev DISCO, hela showen var en enda stor discokula och den ena hiten avlöste den andra. Andreas, Lina och Tess bjöd på en galet bra show som jag varmt kan rekommendera. Efter middag,  show,dans och party var det framåt natten dax att bege sig mot stationen igen och det blev bussen tillbaka till Uddevalla. Vi var alla supernöjda med kvällen men mest glad var nog min kära systeryster som fick en stjärnspäckad minnesrik kväll:)

bild 1[2]

Fullt ös i vagnen när 11 tjejer surrar, dricker bubbel och skrattar. Obs killen till vänster som försöker prata i telefonen, Ha ha

bild 2[3]

Systrar in law…. Blondie och Blackie, 42 och 35

bild 1[1]

At RONDO med Linda, Terece (syrran) och jag

bild 3[2]

Coola målningar av Alcazar gänget

bild 3[1]

Mycket bilder blev det!

bild 5[1] bild 3 bild 2[1] bild 4[2] bild 4[1] bild 5 bild 2[2] bild 4 bild[1]

Kakor som inte går att motstå……

Tjejerna på Arbråbageri har rent ut sagt dragit in mig i kakträsket. Deras underbart goda kakor som dom bjudit på under åren, pepparkakor och deras tre sorter småkakor har nu dessutom fått tillökning med Citronkakor:) Herregud detta är ju inte bra…
Hur många mil skall jag behöva springa i veckan:)……..
Men jag kan ändå inte låta bli att beställa ett gäng burkar både till mig själv och mina vänner. Älskar designen på burkarna och innehållet är BÄST. Nu kära vänner kan ni förboka era burkar hos Inreda.com
10376149_10153002806971698_6106427229620543915_n

En dag med mycket YTA…….

Skrattade gott när min vän Camilla Läckberg sa ” Nu förtiden går det snabbare att göra en Pulledpork än att göra sig själv snygg” Ha Ha, är faktiskt beredd att hålla med henne 🙂 Herregud vad mycket det är att fixa med nu när man passerat 40 år och utbudet är enormt.
Jag har länge funderat på att testa att göra 3D ögonbryn då jag knappt har några ögonbryn och än värre så ser jag så dåligt at jag inte kan måla dem snyggt utan glasögon( glasögon på blir ju lite bökigt:). Då känner Johanna som driver företaget Eyelashdesign och har hennes full förtroende så gjorde vi igår slag i saken och tatuerade ögonbryn.
För att få dem så naturliga som möjligt skär man små snitt som ser ut som hårstrån och färgar i dessa små snitt. Johanna är generös med bedövningsalva så det gjorde inte speciellt ont och man skär heller inte djup. Färgen sitter i ca 6 månader och skulle man mot all förmodan inte bli nöjd så går det enkelt att ta bort( Skillnaden mot en riktigt tatuering).
jag är nog en av få som inte har någon riktigt tatuering och är kanske därför extra rädd för att göra saker som består i evighet.
Det närmaste dagarna kommer min ögonbryn att vara väldigt dominanta men detta kommer att lägga sig när överskottsfärgen släppt. Kan säga att jag redan nu är sjuk nöjd, vilken skillnad att ha fint formade och ifyllda ögonbryn……

Från Ögonbryn till Glasögon!
Våra glasögon hade äntligen anlänt till Bålsta Optik och jag, Gert och Figaro begav oss iväg för att hämta dessa.
Figaro var så förväntansfull och pirrig då han nu skulle få sina nya fina glajjor. Det har varit mycket prat om dessa, hur skall det bli?vad skall kompisarna säga ? Kan jag spela fotboll med glasögon ? Måsta jag ha dem hela tiden ?
Gullunge säger jag bara! Han var sååå sööt i sitt förväntansfullaste leende 🙂 Och för att inte tala om hur fin han blev i sina glasögon……
Jag blev också supernöjd med mina nya bågar ( även om jag just nu bara ser mina ögonbryn:) Ha ha
Tar nog även lite tid att vänja sig med en båge som inte är så markant som min förra som var stor och svart. Blir perfekt att kunna byta lite mellan dessa två helt olika….Ombyte förnöjer!

Väl hemma med familjens sina glasögon var det dax för nästa äventyr.
Det var vännen Annika Duckmark som tillsammans med hårsalongen Creative Headz och Pretto Pr som anordnat en tjejkväll med styling, bubbel och godmat. Alla tjejerna blev snyggt fixade och fick goda tips och råd i styling, lyxigt värre!
Med oss hem fick vi en proppfull Goodiebag med massor av fina produkter, snacka om att bli bortskämd:)

Med dagen full av roligt ytligt fix så blev det till att jobba sent, det som inte hinns med på dagen får göras på kvällen…. Sån´t är livet som egenföretagare!
bild 4 bild 3 IMG_3329 bild 2[1] bild 1