Snälla, sluta bara att fråga

Ok. Jag behöver långt ifrån dela med mig det här men efter att återigen fått frågan så känner jag att det räcker nu. Jag ska inte behöva förklara mig. För vem? Men jag skriver av en anledning. Jag hoppas efter mitt inlägg att jag kanske kommer få mindre frågor.

Jag får, om inte någon gång i veckan så några gånger i månaden, frågan – när ska jag och Christer ha barn? Japp, så ofta är det och då vill jag också tillägga att under åren har jag också fått frågan från mindre eminenta personer om jag tom varit gravid. Tack för den, jag gjorde 100 extra situps den dagen.

Vad är det med människor och det här enorma behovet att behöva veta och måste fråga! Frågan som inte blir mer sällan ju äldre du blir och frågan du garanterat får när du också varit tillsammans med din andra hälft ett tag. När vi hade gift oss och kom hem från vår smekmånad var det fler som frågade oss när det skulle bli dags att skaffa barn än att gratulera.

Kan vi inte bara komma överens om att sluta ställa frågan när och om människor ska ha barn. Personen du frågar kanske inte kan få barn. Personen du frågar kanske inte vill ha barn. Personen du frågar kanske bara vill vänta eller försöker och gjort under en längre tid och bara väntar på att få bli gravid eller personen du frågar kanske precis har gått igenom ett missfall. Så sluta bara att fråga.

Och snälla, sluta också att berätta för mig hur det är att ha barn. Folk tar en enorm frihet och verkar ha ett omättligt behov att berätta och lära. Utan att jag ens har frågat. Utan att ens veta om vi vill och ska ha barn överhuvudtaget. Behovet verkar omåttligt att berätta hur det minsann blir när du får barn. Fraser som ”Ja, passa på nu för när ni får barn så.. Eller: ” Ja, så här rent och fint hemma kommer ni inte ha det när ni får barn, bara så ni vet”.. gärna med ett käckt litet skratt efter. Och så har vi påståenden som är snäppet värre där egna svar och egen sanning gärna sätts till. ”Ja just ja, ni kan resa så där mycket för ni har ju inga barn” ”Ja, det är klart att du hinner träna varje dag för du har ju inga barn”. ”Ja men klart du kan vara på Idol-sändningar på fredagar för du har ju inga barn” Va bra att du hittar svar på dina egna funderingar som verkar ta väldigt stor plats i ditt liv. Jag undrar mer stillsamt när jag hör detta, är problemet att jag och Christer reser ofta eller är problemet att du själv inte har tagit tag och bokat en resa och åkt i väg som du säkert så länge har velat och nog behöver. Är problemet att jag tränar varje dag, är i bra form eller är det att du så väl vet att du själv borde hasa dig ner till gymmet och kanske avsätta dig tid för att träna och utnyttja det där SATS-kortet som du löste för 3 år sedan som börjar bli rätt dyrt nu då du betalar varje månad men fortfarande inte utnyttjar. Är problemet att jag skaffat mig en karriär och stormtrivs på jobbet och älskar det jag gör när du kanske har försummat dig chansen och lägger över skulden på alla andra. Det kallas bitterhet. Jag är ledsen men det du säger till mig säger mer om dig själv vad du borde ta tag i.

Jag är långt ifrån ensam att få dom här frågorna, framförallt när du passerar 30 i ålder, men i mitt fall, vilket många verkar glömma är att jag har en man som har två barn sedan tidigare. Jag har levt och lever med barn, varannan vecka och så gjort i 8 års tid. I dag är de båda tonåringar och jag har lärt och lär mig enormt mycket och är nog mer förberedd och införstådd än så många andra för första barnet. Ibland önskar jag vilket kan låta konstigt att alla borde få chans till den erfarenheten jag besitter. Då inte menat att fler ska skilja sig. Jag tror du vet vad jag menar. Jag vet precis vad det innebär i dagarna med barn på gott och ont, självklart vet jag långt ifrån allt och självklart skillnad med egna och även småbarnstiden men jag vet vad det innebär med ändrade prioriteringar och dagordningar och att huset faktiskt kan bli stökigare. Och vet du. Jag är så oerhört trygg med det, bring it on, du behöver inte berätta. Ser jag orolig ut? Låter jag stressad? Och undrar jag något så väljer jag främst prata med min man. Som jag redan vet och ser är världens bästa pappa till sin barn, som vet precis vad det innebär och som kommer bli minst lika bra pappa till våra. Det är en enorm trygghet. Så om du måste berätta för mig hur det är att ha småbarn, låt mig berätta hur det är att ha två tonåringar. Skillnaden mellan dig och mig och även Christer är att vi har inte det behovet. Om du inte frågar och undrar, då hjälper vi mer än gärna till. Vi väljer att fokusera på varandra istället för på andra.

Tänk om jag skulle ifrågasätta varför du inte tränar bara för att jag är instruktör. Jag tror inte du skulle vilja höra en timmes monolog varför du borde träna. Visa dig alla pass jag kör och berätta vad du ska äta och inte äta för det kan du ju inte veta, för du tränar ju inte och sen måste du ju veta hur viktigt det är att träna efter 30! Herregud, för du får ju inte vänta för länge! Jag gör det mer än gärna om du frågar. Jag hade dock inte låtit så. Finns andra sätt du kan berätta på. För frågar du då vet jag att du är intresserad. Men jag lägger inte min tid på att tycka och tänka vad alla andra borde göra. Jag lägger ingen värdering eller fundering på varför du inte tränar, finns säkert olika anledningar till det och säker på att du berättar det om du vill. Jag lägger ingen värdering eller undrar varför du valt att ha barn i ung ålder eller tidigt i ett förhållande, eller varför du valt ett, två, tre eller fyra barn. Eller inte vill ha barn alls. Det är ditt liv och jag förutsätter att du är lycklig i det och att det passar dig och pratar om det om du själv vill. The less you care the happier you’ll be. Happiness is found when you stop comparing yourself to other people. Och det är exakt det jag gör och alltid gjort. Sluta att prata om andra, jämföra, tycka vad alla andra borde göra och går någon utanför normen och dom satta, svenska ramarna med vår jantelag som alltid hägrar i grunden, sluta fundera och tycka att det skulle vara något fel om andra inte gör som du hade gjort. Istället ta tag i dig själv och fråga varför det är så viktigt för dig att veta. Jag hade mer undrat vad som saknats i mitt eget liv om jag börjat lägga mer fokus på andras.

Jag kan sitta och vara gravid just nu, eller inte. Oavsett så är det upp till mig och min man att själva bestämma och berätta. Vi vet precis hur vi vill ha det och alltid vetat sedan dagen då vi träffades då frågorna och påståenden började redan då, från människor som inte ens då hade träffat mig. Där man sa att Therése självklart kommer vilja ha barn direkt (då jag är 13 år yngre än Christer, bara därför..) och var Christer verkligen redo för det och ville Christer verkligen börja om?! Visste han vad han gav sig in på! Herregud vad folk fick mycket att fundera på. Vilket bara gjorde oss ännu starkare. Så tack för den. Vi har alltid varit enormt synkade och aldrig låtit oss påverkas av omgivningen därav grund till den lycka vi har tillsammans idag vågar jag påstå, fortfarande efter 8 år, nykära och galna. We´re living our dream, alltid gjort kommer alltid att göra, på vårt vis, som är rätt för oss. Och får vi ihop livet även med barn så om varannan vecka så tvekar jag inte ett dugg på att vi får ihop det varje vecka.

Avslutar med mitt favoritord, den mest eftertraktade målgruppen i marknadsföringen, direkt taget ur Wikepedia, google it! Kan aldrig ha varit en svensk som kommit på det här då det går rakt emot ”Landet lagom” och Jantelag. That´s why I love it!

DINKY is an acronym that stands for ”Dual Income, No Kids Yet”. It describes a high-earning couple who do not have children yet and are therefore able to afford a more expensive consumer lifestyle.

Boom! På halvtid iallafall. 😉

tess modig

best-love-quotes-think-for-yourself

15 kommentarer