Snälla, sluta bara att fråga

Ok. Jag behöver långt ifrån dela med mig det här men efter att återigen fått frågan så känner jag att det räcker nu. Jag ska inte behöva förklara mig. För vem? Men jag skriver av en anledning. Jag hoppas efter mitt inlägg att jag kanske kommer få mindre frågor.

Jag får, om inte någon gång i veckan så några gånger i månaden, frågan – när ska jag och Christer ha barn? Japp, så ofta är det och då vill jag också tillägga att under åren har jag också fått frågan från mindre eminenta personer om jag tom varit gravid. Tack för den, jag gjorde 100 extra situps den dagen.

Vad är det med människor och det här enorma behovet att behöva veta och måste fråga! Frågan som inte blir mer sällan ju äldre du blir och frågan du garanterat får när du också varit tillsammans med din andra hälft ett tag. När vi hade gift oss och kom hem från vår smekmånad var det fler som frågade oss när det skulle bli dags att skaffa barn än att gratulera.

Kan vi inte bara komma överens om att sluta ställa frågan när och om människor ska ha barn. Personen du frågar kanske inte kan få barn. Personen du frågar kanske inte vill ha barn. Personen du frågar kanske bara vill vänta eller försöker och gjort under en längre tid och bara väntar på att få bli gravid eller personen du frågar kanske precis har gått igenom ett missfall. Så sluta bara att fråga.

Och snälla, sluta också att berätta för mig hur det är att ha barn. Folk tar en enorm frihet och verkar ha ett omättligt behov att berätta och lära. Utan att jag ens har frågat. Utan att ens veta om vi vill och ska ha barn överhuvudtaget. Behovet verkar omåttligt att berätta hur det minsann blir när du får barn. Fraser som ”Ja, passa på nu för när ni får barn så.. Eller: ” Ja, så här rent och fint hemma kommer ni inte ha det när ni får barn, bara så ni vet”.. gärna med ett käckt litet skratt efter. Och så har vi påståenden som är snäppet värre där egna svar och egen sanning gärna sätts till. ”Ja just ja, ni kan resa så där mycket för ni har ju inga barn” ”Ja, det är klart att du hinner träna varje dag för du har ju inga barn”. ”Ja men klart du kan vara på Idol-sändningar på fredagar för du har ju inga barn” Va bra att du hittar svar på dina egna funderingar som verkar ta väldigt stor plats i ditt liv. Jag undrar mer stillsamt när jag hör detta, är problemet att jag och Christer reser ofta eller är problemet att du själv inte har tagit tag och bokat en resa och åkt i väg som du säkert så länge har velat och nog behöver. Är problemet att jag tränar varje dag, är i bra form eller är det att du så väl vet att du själv borde hasa dig ner till gymmet och kanske avsätta dig tid för att träna och utnyttja det där SATS-kortet som du löste för 3 år sedan som börjar bli rätt dyrt nu då du betalar varje månad men fortfarande inte utnyttjar. Är problemet att jag skaffat mig en karriär och stormtrivs på jobbet och älskar det jag gör när du kanske har försummat dig chansen och lägger över skulden på alla andra. Det kallas bitterhet. Jag är ledsen men det du säger till mig säger mer om dig själv vad du borde ta tag i.

Jag är långt ifrån ensam att få dom här frågorna, framförallt när du passerar 30 i ålder, men i mitt fall, vilket många verkar glömma är att jag har en man som har två barn sedan tidigare. Jag har levt och lever med barn, varannan vecka och så gjort i 8 års tid. I dag är de båda tonåringar och jag har lärt och lär mig enormt mycket och är nog mer förberedd och införstådd än så många andra för första barnet. Ibland önskar jag vilket kan låta konstigt att alla borde få chans till den erfarenheten jag besitter. Då inte menat att fler ska skilja sig. Jag tror du vet vad jag menar. Jag vet precis vad det innebär i dagarna med barn på gott och ont, självklart vet jag långt ifrån allt och självklart skillnad med egna och även småbarnstiden men jag vet vad det innebär med ändrade prioriteringar och dagordningar och att huset faktiskt kan bli stökigare. Och vet du. Jag är så oerhört trygg med det, bring it on, du behöver inte berätta. Ser jag orolig ut? Låter jag stressad? Och undrar jag något så väljer jag främst prata med min man. Som jag redan vet och ser är världens bästa pappa till sin barn, som vet precis vad det innebär och som kommer bli minst lika bra pappa till våra. Det är en enorm trygghet. Så om du måste berätta för mig hur det är att ha småbarn, låt mig berätta hur det är att ha två tonåringar. Skillnaden mellan dig och mig och även Christer är att vi har inte det behovet. Om du inte frågar och undrar, då hjälper vi mer än gärna till. Vi väljer att fokusera på varandra istället för på andra.

Tänk om jag skulle ifrågasätta varför du inte tränar bara för att jag är instruktör. Jag tror inte du skulle vilja höra en timmes monolog varför du borde träna. Visa dig alla pass jag kör och berätta vad du ska äta och inte äta för det kan du ju inte veta, för du tränar ju inte och sen måste du ju veta hur viktigt det är att träna efter 30! Herregud, för du får ju inte vänta för länge! Jag gör det mer än gärna om du frågar. Jag hade dock inte låtit så. Finns andra sätt du kan berätta på. För frågar du då vet jag att du är intresserad. Men jag lägger inte min tid på att tycka och tänka vad alla andra borde göra. Jag lägger ingen värdering eller fundering på varför du inte tränar, finns säkert olika anledningar till det och säker på att du berättar det om du vill. Jag lägger ingen värdering eller undrar varför du valt att ha barn i ung ålder eller tidigt i ett förhållande, eller varför du valt ett, två, tre eller fyra barn. Eller inte vill ha barn alls. Det är ditt liv och jag förutsätter att du är lycklig i det och att det passar dig och pratar om det om du själv vill. The less you care the happier you’ll be. Happiness is found when you stop comparing yourself to other people. Och det är exakt det jag gör och alltid gjort. Sluta att prata om andra, jämföra, tycka vad alla andra borde göra och går någon utanför normen och dom satta, svenska ramarna med vår jantelag som alltid hägrar i grunden, sluta fundera och tycka att det skulle vara något fel om andra inte gör som du hade gjort. Istället ta tag i dig själv och fråga varför det är så viktigt för dig att veta. Jag hade mer undrat vad som saknats i mitt eget liv om jag börjat lägga mer fokus på andras.

Jag kan sitta och vara gravid just nu, eller inte. Oavsett så är det upp till mig och min man att själva bestämma och berätta. Vi vet precis hur vi vill ha det och alltid vetat sedan dagen då vi träffades då frågorna och påståenden började redan då, från människor som inte ens då hade träffat mig. Där man sa att Therése självklart kommer vilja ha barn direkt (då jag är 13 år yngre än Christer, bara därför..) och var Christer verkligen redo för det och ville Christer verkligen börja om?! Visste han vad han gav sig in på! Herregud vad folk fick mycket att fundera på. Vilket bara gjorde oss ännu starkare. Så tack för den. Vi har alltid varit enormt synkade och aldrig låtit oss påverkas av omgivningen därav grund till den lycka vi har tillsammans idag vågar jag påstå, fortfarande efter 8 år, nykära och galna. We´re living our dream, alltid gjort kommer alltid att göra, på vårt vis, som är rätt för oss. Och får vi ihop livet även med barn så om varannan vecka så tvekar jag inte ett dugg på att vi får ihop det varje vecka.

Avslutar med mitt favoritord, den mest eftertraktade målgruppen i marknadsföringen, direkt taget ur Wikepedia, google it! Kan aldrig ha varit en svensk som kommit på det här då det går rakt emot ”Landet lagom” och Jantelag. That´s why I love it!

DINKY is an acronym that stands for ”Dual Income, No Kids Yet”. It describes a high-earning couple who do not have children yet and are therefore able to afford a more expensive consumer lifestyle.

Boom! På halvtid iallafall. 😉

tess modig

best-love-quotes-think-for-yourself

15 kommentarer

15 kommentarer till Snälla, sluta bara att fråga

  1. MigudalCoeva skriver:

    Buy Amoxicillin 250mg brandlevitra on line Is Zithromax Safe While Breastfeeding Isotretinoin Where To Purchase

  2. […] Snälla, sluta bara att fråga — av Tess […]

  3. Åsav skriver:

    Det känner jag väl igen – och det är så tröttsamt. Jag vill inte ha barn och folk har många gånger sagt att jag kommer ändra mig när jag blir äldre men nu är jag snart 50, och äntligen har kommentarerna börja avta och inte har jag ångrat mig heller – inte en enda gång!!! Alla vill inte ha barn!

  4. Nathalie' skriver:

    Hej Tess 🙂
    Följer dig på instagram, men har aldrig kikat in på din blogg, men efter att nu ha gjort det och läst lite så kommer jag definitivt kika in här dagligen då din blogg verkligen är härlig och din positiva energi går rakt igenom skärmen. 🙂 Som du själv skriver så behöver folk verkligen tänka sig för innan de frågar saker hur som helst, för som sagt de vet ju inte bakgrunden. De som frågar är alltid säkra på att jag vill och att jag kan få barn, vilket i sig är konstigt eftersom jag själv inte ens vet om jag kan få barn (har ej barn som du kanske förstår ;))! I mitt fall så tror jag att folk frågar pga att jag varit tillsammans med min sambo i drygt åtta år och inte pga av att vi är ”för gamla” för vi blir i år 24 respektive 25 år är. Jag menar hallå, för det första blev vi tillsammans när jag var 15år vilket innebär att skaffa barn inte funnits på kartan förens nyligen, för det andra självklart vill vi båda ha barn men när det sker är och när vi vill dela med oss av den nyheten är som du sa enbart upp till oss och ingen annan och för det tredje det passar inte alls in i vårt liv just nu då båda jobbar, jag läser till förskollärare, vi har precis köpt hus som vi ska renover och vi försöker resa när tiden räcker till. Vi är ju nöjda med vår tillvaro, varför kan inte andra vara det då!! Haha oj, detta blev en hel uppsats men ditt inlägg var så inspirerande pch kändes som en rejäl käftsmäll till alla de som tjatar om barn. 😉 Ha det bra, kram kram! 🙂

    • Therése Modig skriver:

      Tack snälla @nathalie och välkommen hit! Fina ord, fina rader! Stor kram och fortsätt leva som DU vill. kram T:)

  5. Linda N skriver:

    Usch!! Känner så igen mig i det du skriver. Jag var singel rätt länge och besviken på kärleken och hade bestämt mig för att leva själv när han med stort M klev in i mitt liv. Men innan dess fick jag ofta höra att jag var ”tvungen” att träffa någon för min biologiska klocka tickade och att jag skulle ångra mig. Att jag sa att jag inte ville sätta barn till världen utan att det fanns kärlek i förhållandet nästan fnös man åt. Det var så mycket tjat att jag till slut kände mig misslyckad. Men tog tag i mitt inre och bestämde mig för att det handlade mer om dom än mig. Träffade då han med stort M och fick barn när jag var 34. Då fick jag höra, oj oj vad sent du skaffa barn. Du kommer inte orka leka med dom när du är så där gammal. Jag sket i dom kommentarerna också. Jag är 45år i dag och åker pulka, snowracer, leker på lekland trotts att jag är ”så gammal

    • Therése Modig skriver:

      @linda N – ja den har jag också hört, inte till mig men till andra – vem är garanterad att bli äldre.. Och det påståendet fick ju låta 34 låta som 84! haha! Ja gud, du ser! Ta hand om dig och han med stort M!! 🙂 Tack! Kram T:)

  6. Lovisa skriver:

    Kan inte annat än att hålla med i allt du skriver. Och detta trots att jag inte alls är i din situation… Men jag har råkat ut för samma typ av människor som ifrågasätter bara för att jag inte följer normen. Fast istället för att få frågan om ”är det inte dags för barn snart?” så kommer andra fördomar fram istället.
    Jag har tre barn, med tre män, i åldrar från äldre tonåring till dagisbarn… När jag lär känna någon ny människa får jag ofta höjda ögonbryn och en ”oj då” till kommentar. Sen kommer frågorna om hur och varför och oj vilken åldersskillnad… Att jag är lycklig med min familj oavsett hur den ser ut verkar ha mindre betydelse. Sen kommer skämten om att jag är som Elizabeth Taylor och ”är det dags att byta man igen nu…” Ungefär som om det var för att det är så roligt att separera som jag gjort det tre gånger… Suck!
    Men jag tycker mest synd om dom som lägger sin tid på att ha så mycket åsikter om mig och mitt liv, dom kan inte ha det så roligt själva. Fortsätt och välj själv hur ni vill leva precis som du gör, jag följer ditt exempel!
    Kram Lovisa

  7. Madelene skriver:

    Hej!!
    Väldigt bra skrivet! Den här frågan behöver lyftas fram. Som du skriver många behöver tänka sig för innan de vräker ur sig massa frågor om barn. De har ju som sagt ingen aning om bakgrunden.

    Tack för en jättebra blogg! Du inspirerar!

  8. Kerstin skriver:

    Hej Tess!
    Denna fråga rör väl bara dig och din man. Jag säger som Eva här usch och fy. Jag tror att dessa människor i botten har ett väldigt tråkit liv och inga andra intressen än att gräva i andra människors liv.
    Jag känner även igen mig som Eva skriver om barnbarn. Jag och min man har heller inga barnbarn men det är ett evigt tjatande från vänner och bekanta om detta.
    Hoppas Tess att du nu skall slippa dessa kommentarer framöver. Fortsätt njut av livet.
    Kram/Kerstin

  9. Eva skriver:

    Usch och fy, jag blir både nedstämd och ledsen för er skull. Att det finns så taktlösa och tanklösa människor som inte har en aning om hur mycket det kan såra någon att ge sig in på någon annans privatliv. Tycker de borde skämmas. Håll huvudet högt Tess och njut av den tillvaro du och din man skapat. Tror faktiskt att det finns så många som bara är avundsjuka på er och därför måste de lägga sig i det dom inte har med att göra. Jag kan inte prata i sak men jag blir så ofta attackerad för att jag inte fått några barnbarn. Jag har faktiskt aldrig funderat på det och det verkar som om alla andra har ont av det men inte jag och min man. Vi har andra värden i livet och fokuserar inte på något sätt på det vi ändå inte kan påverka. De flesta av våra vänner har barnbarn och det är ett jäkla tjatande om det och det ska alltid visas bilder både avigt och rätt. Vi tycker att det skulle finnas andra samtalsämne när man träffas än att alltid prata om sina barnbarn ( i alla fall med oss som inga har ).

    Hoppas de som läser ditt inlägg får sig en tankeställare. Det finns andra värden i livet.
    Kram / Eva

    • Therése Modig skriver:

      Tack @eva 🙂 Men bli inte ledsen för vår skull. Det är inte vi. 🙂 Tvärtom. Oss är det knappast synd om, då har det nog inte framkommit i mitt inlägg, att dom jag tycker mer synd, om så, är dom som lägger alldeles för mycket tid på att tycka och tänka om andra. Men förstår vad du menar och förstår verkligen om barnbarn med. Och helt rätt, fokusera på andra värden i livet som betyder något för er, här och nu. Tack Eva för du är med mig med dina härliga kommentarer! Stor kram! T:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *