Satt och skrev idag och kom av mig!
Blir så irriterad på mig själv då jag skriver men kommer av mig på allt runt omkring. Jag tappar fokus på bloggen men kanske eftersom jag inte har så mycket som motiverar eller gynnar mig gällande att skriva så öppet om det dagliga adhd livet.
Motivation är en stor viktig nyckel om man har adhd, finns den inte ja då blir inte mycket gjort. Jag känner mig bara som en tom jävla ihop knögglad läskburk typ.
Hade ett möte jag såg framemot igår med ett produktionsbolag men det sket sig då ena personen som skulle komma med har svårt att kommunicera och komma till saker. Jag liksom tappar suget på göra saker då och att förlita mig på andra är bara ge upp, man ska kämpa för sitt eget och hjälpa andra som behöver en, så enkelt är det bara.
En hel vecka ganska nere nu, låg och irriterad, så låg att jag brann av på en viktig person på jobbet men inte helt obefogat då jag inte tolererar typiga attityder och strul som egentligen ska vara självklart. Känner mig sviken av jävligt många på företaget, speciellt sedan jag fick min diagnos. Innan hyllades jag och skulle tex få hålla kursen men sen efter min diagnos kom ut va jag luft. Kollegor har sprider påhittat skit om mig och fegsnackar som små skvaller kärringar utan kunskap om mig med min diagnos. Skrattar åt snacket egentligen men känner mig utsatt på sitt sett. Tur det finns änglar också på jobbet som gör allt trevligare som backar mig. Jag hör och jag ser, jag får information och jag glömmer aldrig!
Jag kommer tillbaka och ska försöka skrivande det jag höll på med tidigare som handla om lite val jag gjorde i livets yngre dagar. Lite svek och irritation känner jag nog bara.
( NFED) något fel e det! 
Hej Jimmy!
Du kanske borde fundera på om det är dags att byta jobb? Du verkar ju inte trivas så värst bra, och jag tror att det finns massor med arbetsplatser som bara väntar på en kille som dig. Se dig omkring, och kolla om det inte finns alternativ till de där idioterna på ditt nuvarande företag. Kram 🙂