Måns kommer hem ikväll. Har inte hunnit saknat honom alls. Är tre dagar för kort tid för saknad när man har haft fullt upp och har bott ihop i 2 år? Är jag omedvetet sur för att han reste utan mig? (Ja, lite.)
Jag vet inte. Jag hatar att erkänna det men jag är jättedålig på förhållanden. Mitt längsta har varat 3 år och jag tröttnar alltid. Jag förstår fortfarande inte hur man ska kunna hålla kemin vid liv och vara kär i någon efter ett år. Någon man bor ihop med och har ett vardagsliv med. Det måste vara mig det är fel på.
Make that two..
Att leva med en och samma person i resten av livet känns både skrämmande och tråkigt, jag tröttnar också och behöver omväxling..
har oxå funderat. HUR kan man fortf vara lika kär efter kanske 7 år?
lr är d mer en djupare känsla man får? inte en ytlig pirr känsla. pirr kan man få av vemsomhelst.
pirr håller sig kanske bara nåra månader. man kan väl inte ha d förevigt? d är underligt det där. jag hade ett förhållande från jag var 16-20, nu är jag 23 och känner att jag aldrig vill ha en pojkvän. livet är enklare, roligare, lättare, utan. man kan göra vad man vill när man vill (med vem man vill 😉
vi är unga, gammal kmr man vara större delen av sitt liv. så varför inte vara singel och ha kul?
hitta ngn kan vi göra när vi vill ha barn, vilket är väldigt sent. tänk att ha förlorat sin ungdom för man hade en partner och gjorde aldrig ngt kul. typ bara dra iväg till sydamerika, lr pussa den där killen man alltid varit attraherad av?
i dont want to loose my youth! you only get it once.