Det finns två olika teorier angående förhållande-”försiktiga” män. I mitt fall är det mest mina tjekompisar som är föhållanderädda och träffar på killar som vill flytta ihop samma dag. Men nu pratar vi killar.
Teori 1: Killar kommer till en punkt då de känner sig redo att binda sig. Den första tjej de träffar efter det blir den de gifter sig med.
Teori 2: När en kille säger att han inte vill ha ett förhållande menar han ” jag vill inte ha ett förhållande med dig”. Om en kille blir kär är han alltid redo att binda sig.
Binda sig är ett hemskt uttryck tycker jag. Det är ju inte meningen att man ska känna sig fastbunden i ett förhållande. Men vad tror ni? Handlar kärleken egentligen bara om timing eller är det tvärtom?
När jag började dejta Måns hade han precis gjort slut med sitt ex och haft ett ganska uppslitande uppbrott. På vår första ”riktiga” dejt på East säger han att han absolut inte vill ha ett nytt förhållande. Apropå ingenting när vi väntar på efterrätten. Två veckor senare är han sur för att jag inte vill ändra min status från singel till ”i ett förhållande” på FB.
Samtidigt tror jag att vissa människor är så rädda för kärleken att de stöter bort någon som kommer för nära.
Vilken av teorierna håller ni på?
