Old school.

Den här uppsättningen snodde Olivera ihop på två minuter. Jag vill också vara frisör och kunna göra så här med mitt hår men jag är helt handikappad när det gäller att fixa håret själv!  Det är därför jag springer på salong Carpe Diem i tid och otid. Anywho. Var ju även hos läkaren och tog bort stygnen och tumören var godartad. Jag har inte cancer. Inte idag i alla fall.

Jag kanske borde känns mig mer lättad men det gör jag inte, då jag har väldigt svårt för att sätta mig in i situationer i förväg. Smärtan jag har känt är det enda som har  varit ”verkligt” för mig. Som troende har jag också en annan syn på sjukdom och död än många andra. Då menar jag INTE att Gud skulle straffa människor med sjukdomar eller att de skulle ske av en anledning. Jag tror att döden bara är ett steg till nästa liv och därför är jag inte det minsta rädd för att dö. I´m not afraid to die. But sometimes i´m scared to live. Min livssyn handlar om acceptans. Blir jag sjuk så är det som det som det ska vara. För det finns inga antaganden om att just DU ska vara frisk eller lyckligt lottad på olika sätt. Att acceptera tillstånden som de är och göra det bästa utifrån hur verkligheten ser ut, är det enda som kan göra oss till harmoniska, och till och med lyckliga varelser- trots att vi alla kommer att gå igenom olika typer av lidanden. Vi kan också finna styrka i varandra. Olycka och sjukdom drabbar oss alla lika – rika som fattiga. Det är också bandet som håller oss samman och vi måste bli bättre på att stödja varandra genom tuffa perioder. #fuckcancer

Klas Ingesson <3