Jag kan inte förstå hur människor kan ha så svårt att hålla sig ifrån alkohol. Jag läser folk som skriver ”nu ska jag vara nykterist i en vecka”. Är detta ett skämt? Har de verkligen svårt att hålla sig ifrån alkohol i en vecka eller en månad?
Men det är väl lika så som att alla har svårt att hålla sig borta ifrån saker, såsom att jag inte kan hålla mig borta ifrån..okej nu kom jag inte på något bra exempel. Men ni förstår vart jag vill komma.
Själv dricker jag i princip aldrig alkohol. Jag föredrar alltid vatten eller cola zero till måltider och tar mig sällan för ett glas vin. Jag ser inte precis någon njutning av det utan för mig är det bara för socialisering om jag joinar på ett glas. På någons födelsedag eller liknande tex.
Ibland skäms jag nästan för att tacka nej och ist be om en läsk eller vatten. Jag får nästan ursäkta mig och säga ”förlåt men jag känner hellre för en Perrier eller en cola” Jag känner mig tråkig.
Ska jag egentligen behöva skämmas för att jag inte vill förorena min kropp med alkohol?
Jag kan faktiskt räkna på min ena hand de fåtal gånger jag druckit de senaste halvåret. Och med att dricka menar jag då ett par glas vin. Förutom min väns 30-års dag och min älskades födelsedag osv så är det knappt något mer.
Jag vet inte vartifrån det kom. Det har inte alltid varit så, men iaf det senaste 1½ året. Kanske att jag blev seriös med träningen en period och ansåg att det förstörde träningen. Och sen så stannade det kvar även fast jag inte tränade lika seriöst.
Kram
Jag tror att det är bra för kropp och själ att ta sig ett glas vin till maten. Det är ju underbart att sitta på en uteservering med ett glas rosé i handen! Tycker att svenskar överdramatiserar alkoholens effekter…själv bor jag i paris och dricker vin i princip varje dag. Jag känner inte alls att det påverkar min träning eller vikt (tycker nästan det känns värre att dricka en läsk!) men om man inte tycker om alkohol ska man förstås inte känna sig tvunghen att dricka!
SÅ skönt att höra någon annan som känner som jag! Jag är så trött på att dagens samhälle är så otroligt alkoholinriktat, att normen är att dricka och skada sig istället för att vara nyttig och inte förgifta sig. Sjuka värld.. Att man måste förklara sig för att man inte vill förgifta sig – och känner sig tråkig gör mig så arg. Jag hoppas den allmänna synen på alkohol ändras snart.
Jag dricker gärna några glas vin till middagen både på fredag och lördag! Ibland blir det ett glas i veckan också. Jag älskar att laga mat å matcha med vinet…eller sitta i solen å dricka vitt vin å äta räkor! Det är gott, jag slappnar av, har lättare att prata med folk. Jag har inga i min bekantskapskrets som inte dricker men om jag skulle ha det så skulle jag inte haka upp mig på det, man gör ju som man själv vill! Sen vet jag inte hur det skulle kännas att vara nykter bland ett gäng som tagit några glas…jag tror själv jag skulle känna mig lite utanför…
EXAKT sådär är jag. Var i usa lite mer än 3 månader och drack inte en enda gång, endast för att jag inte var sugen. Lixom dig gillar jag mer vatten eller läsk till maten. Kanske dricker mig full/berusad 2-3 gånger om året max. Har inget behov att dricka tex vid en tjej middag, eller när jag äter ute. Tycker bara det känns onödigt o fattar inte heller folk som knappt kan hålla sig nyktra några dagar. Eller som vill dricka varje dag. Jag håller på din stil =) Men jag måste tillägga att jag inte gör det pga av hälsa, utan bara för att jag vill.
Säger som Emma nedan, så är det för mig också. Jag skäms för att jag helst inte vill dricka. Jag går gärna på fester utan att dricka alkohol och kan ha skitkul ändå, alkohol ändrar inte på mig, utan att man blir snurrig i bollen lixom, jag är oftast väldigt glad och skrattig av mig, men ändå jämrar det mig att inte dricka på fest 🙁 Alkohol medför bara en massa ångest och ökad risk för skador i huvudet, vilket är dumt eftersom man vill inte dö ung…
Jag kunde inte sagt det bättre själv! Min upplevelse är precis som du beskriver det. Det jobbigaste är att behöva ursäkta att man hellre tar vatten eller cola istället för ett glas vin. Själv var jag väldigt deprimerad under nästan två år och upptäckte hur mycket sämre jag mådde då jag drack alkohol, sedan dess lockar det mig inte alls, trots att jag nu inte är i depressionen. Det är märkligt hur det sticker i andras ögon för att man väljer att tacka nej till vin eller dylikt. Handlar nog mer om deras dåliga samvete!
Och till cajsa: Vad har det med saken att göra?!
Ätstörning? Någon?