Ingen censur – bara mig och mitt liv.

Jag vet egentligen inte när jag för första gången faktiskt insåg att jag inte var som alla andra killar i skolan. Jag vet inte när jag för första gången insåg att klassens snyggaste kille var mycket snyggare än klassens snyggaste tjej.Vet ej heller varför jag föredrog att leka med Barbie som liten, och inte heller varför jag drogs till tjejgänget och inte till killgänget. Varför var egentligen Törnrosa, Askungen och Ariel mina favoritfilmer? Och inte den med dom häftiga bilarna, eller den med Turtles som min storebror tyckte så mycket om?

Jag är en person som alltid har trott på ödet. Och jag vill tro att allting händer av en anledning. Det finns alltid en orsak  till varför saker och ting sker. Det finns alltid en baktanke bakom varje grej man upplever i livet. Liten som stor. Min mamma berättade en gång för mig att hon hade varit hos en spådam och spått sig. Sant eller ej, men spådamen hade då sagt att mammas mellersta barn – dvs jag – hade en gloria över sig. Det var alltså något speciellt med detta mellersta barn. Och när jag ser tillbaka på min ungdom kan jag väll inget annat än och faktiskt hålla med den där spåtanten. Jag var väldigt speciell. I ett värmländskt litet samhälle med en väldigt värmländsk familj kanske det egentligen inte heller var så konstigt att jag aldrig riktigt kände att jag passade in någonstans? Under hela min uppväxt har jag nämligen känt att jag är ämnad för någonting mer. Någonting mer än Sporthallen i Värmländska Storfors. Någonting mer än fritidsgården där man i stort sett bara spelade pingis och åt sig mätt på godis. Någonting mer än tjuvrökandet bakom skolans matsal. Helt enkelt någonting större. Men vad detta ”större” var för någonting skulle jag inte få reda på förens jag faktiskt insåg att jag var homosexuell. En sådan där bög som absolut inte var den populäraste killen i klassen. Utan i stället den där som föredrog Törnrosa framför Turtles.

Med dom orden vill jag bara inleda dessa inlägg jag kommer dela med mig av framöver som handlar om just mig. Jag vet att många av er efterfrågat lite mer personligt i bloggen. Hur var det egentligen att komma ut som bög i ett litet trångsynt samhälle där alla kände alla? Hur gick det egentligen till när jag träffade min sambo för snart 7 år sedan? Allt det och mycket mer kommer ni få ta del av i en kommande serie jag valt att kalla, Det här är mitt liv. Inom kort kommer första delen. 1. Min skolgång.

1 kommentar

1 kommentar till Ingen censur – bara mig och mitt liv.

  1. En plats i solen skriver:

    Hej! Jag vill tipsa dig om min tävling som går ut 23:59 ikväll. Du kan vinna en julklappssäck med många fina vinster! Kika in och titta! Är du inte intresserad vill jag passa på och önska dig ett gott nytt år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.