Vila i frid ♥

Igår eftermiddag fick vi en liten chock då vi upptäckte att Pepsi, ett av min systers marsvin, hade somnat in. 🙁 Han var bara 3 år så det var inget Sofia var beredd på men han verkar ha somnat in lugnt och stilla som tur är.

Idag åkte vi hela familjen (förutom storasyster som bor i Gbg) till en djurkyrkogård där vi begravde honom. Han förtjänade en fin plats att vila på och det har han fått nu.  Natti natti Pepsi ♥

Marsvin är flockdjur och ska bo minst 2 tillsammans för att de inte ska bli ensamma, men nu har Sofia bara ett marsvin kvar. 🙁 Så känner ni någon som har en marsvinshanne som behöver ett nytt hem -kommentera!

20140519-211308-76388725.jpgFoto2691 Foto2690Foto2682

Foto2683

 

1 kommentar

Baksidan med Göteborgsvarvet…

Jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att jag är lite stel i benen idag haha… Nu får jag lida för att jag inte stretchade ordentligt igår, skyll dig själv Ulrika. Dock så har jag inte mycket att klaga över då jag ju ändå tog mig i mål, det var över 700 som bröt loppet och det var tre personer som fick hjärtstopp.

Jag och pappa stod och kollade på löpare vid upploppet och kollade efter resten av familjen. Då kommer en liten sjuktransports-bil körandes och den kör bara ca en halvmeter ifrån oss. I bilen ligger en tjej som är helt gul/vit i ansiktet och som dom håller på att göra hjärt- och lungräddning på… Snacka om en chock att se det så plötsligt, jag har aldrig sett något liknande och jag kan lova er att vårat glada humör försvann på en hundradelssekund. Men jag fick höra sedan att tjejen överlevde och hade förts till sjukhus vilket kändes skönt, dock är läget fortfarande kritiskt. Men grymt jobbat av sjukvårdsteamet!

Min storasyster såg ett andra hjärtstopp i målområdet och blev lika chockad hon men även denna person klarade sig som tur var. Dock skedde det ett tredje hjärtstopp under varvet där personen tyvärr avled. 🙁 Kändes så overkligt att något sånt kan ske mitt bland allt glatt folk och mina tankar går till killens familj. ♥

PUSS ♥

0 kommentarer

Förtidsröstat

Jag lyckades sova till halv 11 idag vilket var jätteskönt! Jag uppskattar sovmorgnar betydligt mer nu när jag går upp så tidigt (05.30) till praktiken. Älskar helger! ♥

Efter att ha ätit lite frukost/lunch promenerade jag och mina föräldrar ner till Biblioteket för att förtidsrösta till Eu-valet. Jag tycker att det är viktigt att rösta när man har den möjligheten då det finns massor av människor i andra länder som inte ens får rösta! Har man chansen att påverka så tycker jag jag att man ska utnyttja den istället för att sitta och klaga i efterhand.

20140510-131052.jpg

Jag har lite koll på vad de olika partierna vill men jag är inte särskilt insatt i politik. Så jag tog hjälp av svts Valkompass för att  se vilka partier som matchar bäst med mina åsikter. Och jag tyckte den stämde ganska bra med vad jag hade tänkt att rösta på också. 😀 Så ska ni rösta men inte har koll så kan ni göra den HÄR.

 

Screenshot 2014-05-10 at 13.13.10

PUSS ♥

2 kommentarer

2013

JANUARI

Via skolan så fick jag praktik i Uganda så jag bodde där i en månad och gjorde många roliga saker. Till exempel så var jag på safari, åkte forsränning på Nilen och hoppade bungeejump. Tror detta var min mest händelserika månad. 😉

FEBRUARI

En veckas vinterkurs i Ånn med Försvarsutbildarna, många timmar på ett par träskidor men också många timmar av skratt med trevliga människor! 😀 Det var dock mindre kul att spendera natten i en snöhög men jag gjorde det och det är jag stolt över!

 

MARS

23 mars fyllde jag 18 år vilket gör mig ”vuxen”, inte så stor skillnad förutom att man får gå ut.

APRIL

Åkte till Stockholm med tre av mina närmaste tjejkompisar, vi shoppade, var på en jättestor fest på Kungsholmen och jag hade min första utgång. Sjukt rolig helg med många roliga minnen!

 

MAJ

17 maj startade jag den här bloggen. 😀

100 års jubileum med Försvarsutbildarna vilket innebar att det var en bal (alltid kul att klä upp sig) och jag fick vara fanbärare.

JUNI

1 juni firade jag och Simon 1 år med en soldatbal i Boden ♥

6 juni gick jag över scenen på Skansen i Stockholm och tog emot en svensk fana av H.M Konungen, ganska häftigt va?

Sommarslutövning med Försvarsutbildarna och jag röstades fram som ”Årets kamrat”. Jag blev sjukt glad, så tack! 😀

Firade midsommar hos min Farmor och Farfar i Bohuslän.

JULI

5 juli tog jag körkort! 😀

1 veckas tjänstehundskurs på Marma, SJUKT roligt och herregud vad jag och Tindra lärde oss mycket!

1 vecka med familjen i Holland/Belgien, besökte bl.a Anne Franks hus, medeltidsstaden Brugge och ett gigantsikt bilmuseum.

Några dagar med Simon hos hans pappa i Stockholm, mysigt!

AUGUSTI

Ännu en vecka i Ånn med Försvarsutbildarna, denna gången en fjällvecka med överlevnad. 52 timmar var vi utan mat.

Tävlade på HvSS i deras ungdomstävling (Försvasrutbildarna igen), vi kom 16 av 60 lag, 4:e plats i mixklassen och 1:a i orientering. 😀

Började 3:an på gymnasiet, sista året nu!

SEPTEMBER

Började ha praktik på Swecon tre dagar i veckan och hade det ända in i december.

Gick en massagekurs som var riktigt lärorik och nu kan jag kalla mig själv diplomerad massör på rygg och nacke. 😉

OKTOBER

Åkte upp till Boden i 2 veckor för att bo hos Simon och ha praktik hos försvaret. Riktigt rolig praktik och jättemysigt att bo med Simon.

NOVEMBER

Följde med Helena på en halloweenfest på Chalmers, utklädda till skelett ägde vi stället. 😉

En uppföljningshelg på Marma men denna gången i Falsterbo, lärde mig massor denna gången också och fick upp motivationen för att träna ännu mera hund och att spåra.

 

 

DECEMBER

Första studentfesten jag var på, utklädd till julgran och med tomten Valle som sällskap hade jag riktigt roligt. 😀

Firade jul i London med familjen och shoppade upp nästintill alla mina pengar. Je ne regret rien! (jag ångrar inget).

Ikväll kommer jag att fira nyår tillsammans med Simon. ♥

 

 

212 kommentarer

So close, no matter how far

Idag har det gått 5 år fastän det känns som om det var igår.

Årsdagen ger en liten klump i magen och tankarna vandrar till dig.

Vi saknar dig alla så nu när du är i himmelen blå.

Men när jag tänker på dig vet jag att du vakar över mig.

Jag älskar dig Mormor. ♥

 
Som en ylande vind
som ett stormade hav
river du upp allt jag har kvar.
Jag famlar i mörkret men letar förgäves
för dig kan jag inte se men jag minns dig le.
Som ett piskande regn
som en stekande sol
och allt som blir kvar är minnen jag har.

27 januari 2009

20131218-183658.jpg

PUSS ♥

3 kommentarer

Ska man vara fin får någon annan lida pin…

Såg precis ett nyhetsinslag om hur de i Kina drar loss pälsen från skrikande kaniner. Allt för att modeindustrin ska få sin angoraull, hur jävla hemskt är inte detta? Nyheterna visade en video över när kaninerna plockas levande och det värsta är att detta händer inte en gång utan kaninerna plockas var tredje månad! Fyfan för vilka saker människor kan göra för pengar. Människor är inte värda mer än djur!

Som tur är så har klädkedjor som H&M, Ginatricot och Acne slutat importera angoraull för tillfället! Jag tycker dock att det är sjukt att det krävs att media drar upp det här för att företagen ska reagera, detta borde företag kolla upp innan de köper sina produkter. Eller hur?

Här kan ni se videon och läsa mer om det: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17918585.ab

1 kommentar

En helg med hund

I helgen tog jag på mig ansvaret att skriva en artikel åt SBK:s tiding och här är resultatet. Hoppas den kommer med! 😀

“Vi vill ha en ungkurs tre, snälla vi kan till och med be”. Detta var sista versen i sången som vi skrev i somras och sjöng på vår uppvisning när vi var på ungdomsläger på Marma. Om vi får ett steg tre på Marma vet vi tyvärr inte än men något annat har vi fått. Fredagen den 22 november samlades nämligen nio tjejer och en kille på Falsterbo kursgård och vi såg alla fram emot en rolig och lärorik uppföljnings helg. Vi som hade gått steg 2 av ungdomskursen och bodde i syd-västra Sverige fick erbjudandet om denna helg och vi som åkte dit ångrar oss verkligen inte!

Fredag kväll samlades vi i en sal på kursgården, åtta av oss hade med sig egen hund och två personer skulle ha lånehund under helgen. Kvällen bestod av middag, information, planering och massa trevligt pratande. Jag tyckte det var riktigt kul att få en återträff med de som jag träffat på Marma innan men det var lika kul att få lära känna de andra fyra som gått steg 2 året innan oss. Vi delar alla samma intresse för hundar och för försvarsmakten så vi hade massor att prata om.

Lördag morgon åkte vi ut till skogen och satt upp hundarna i en bas. Vi delade sedan in oss två och två för att kolla vad den andres hund vill ha för belöning. Vad gillar hunden mest? Social lek, jakt, godis? När vi hade koll på det började vi öva sittande bevakning med ljudmarkeringar. Vi var då figurant åt vår partners hund och gömde oss bakom t.ex. ett träd för att sedan skapa små ljud.

Lördag eftermiddag körde vi spår, de som spårat mycket innan körde långa spår och spårupptag. Jag och en annan tjej som spårat väldigt lite körde nybörjarspår som vi både lärde oss mycket på. Nu har i alla fall jag själv underlag för att fortsätta spåra hemma.

Söndag förmiddag åkte vi ut till skogen igen, detta pass skulle vi köra patrullstig med ett ljud och en vind. Jag var vindfigurant åt fyra hundar och då ser man verkligen hur hundarna jobbar och hur glada de blir när de hittar sin figurant. Det var riktigt kul att gå patrullstigen med min egen hund också, läsa hennes signaler och se hur mycket hundarna lärt sig bara denna helg. Efter lunch packade vi ihop våra saker för att åka hem men jag tror att alla önskade att helgen varat lite längre.

Jag och alla andra, både hundar och människor, har haft en riktigt rolig helg och lärt oss massor. Stort tack till våra instruktörer i helgen!

 

Fin bild trots att jag blundar…

PUSS ♥

 

3 kommentarer

När folk dömer kamphundar kollar de oftast i fel ände av kopplet.

Här är det tal jag hade på svenskan imorse, talet skulle vara ca 5 minuter men jag var nevös och pratade för snabbt. Talet blev 03.40 minuter så jag ska göra om det snart och prata saktare. Fan.

Kamphundsdebatten har hållit på länge i Sverige och kommer med största trolighet att fortsätta framöver. Det som ofta diskuteras är ett förbud mot kamphundsraser. Sedan två år tillbaka finns det redan ett förbud i Danmark mot 11 kamphundsraser, men jag tror att det är långt ifrån en lösning och att Danmark snart kommer ha nya problem var det gäller hundar.

Men varför vill vissa förbjuda dessa hundar? Jo, för att det är så farliga, men stämmer det? Faktiskt inte, dessa kamphundsraser leder inte ens bithistoriken när det gäller raser i Sverige, istället ligger bland annat tax och golden retriever där. Så vad är felet med kamphundar då? Bara för att en hund har ett visst ursprung gör det den inte mer aggressiv utan allt hänger på hundägaren. En understimulerad hund som inte får tillräckligt mycket motion eller en hund som blir skrämd eller plågad, de är dem som blir aggressiva. Det är fel hantering av en hund som gör den till vad den är och just därför är det inte hundens fel om den är aggressiv och det är definitivt inte rasens fel.

Ett förbud mot kamphundar är ingen lösning och är omöjligt att genomföra på ett bra sätt. För vilka hundar ska förbjudas? En aggressiv schäfer eller rottweiler kan göra lika stor skada på en människa som en så kallad kamphund kan, men för att dem inte är avlade till kamp så ska de raserna vara tillåtna då? Det är svårt att dra en gräns för vad som är en kamphund, ska blandraser också förbjudas då? För vad ska man göra med en blandras som är 25 % pitbull?

Vad ska man göra med de hundar som redan finns i Sverige, det går ju inte att bara avliva en familjs hund för att rasen har ett förflutet inom hundkamp. Om ett förbud mot kamphundsraser verkligen genomfördes så skulle de personer som tränar sina hundar till kamp helt enkelt välja en annan ras som är stark och energisk, och när dem hundarna efter några år blivit de nya kamphundarna så skulle de också behöva förbjudas. Så om schäfer skulle bli den nya kamphunden, vad skulle försvarsmakten och polisen göra utan sina hundar då de också förbjöds?

Ett förbud skulle skapa massa nya problem, nya kamphundsraser skulle skapas och många människor skulle påverkas om deras husdjur blev förbjudna. Men vad är då lösningen på kamphundar? Jag tror att problemet helt och hållet ligger hos ägarna. För en hund är ingen kamphund förrän den har tränats till kamp, och det kan man göra med alla hundraser. Problemet ligger alltså hos den som skapar dessa monsterhundar, ägarna. Lika självklart som att man måste ta körkort innan man kan köra bil så skulle hundägare behöva gå en kurs innan dem får skaffa hund, ett sorts lämplighetstest. För en riktig kamphund är ett sorts vapen och innan man får äga ett vapen så måste man ha licens, så en sorts hundlicens hade varit en bra idé då man kan kolla upp om hundköparna är seriösa och kommer sköta sin hund. En sådan lag om hundlicens skulle även hjälpa alla misskötta hundar som köps på impuls och som ägaren snabbt tröttnar på.

Vad folk än säger så är det verkligen inte hundarnas fel, och dessa kamphundar biter inte mer än vad andra hundar gör. Det finns ju till och med statistik som visar på att taxar och golden retrievers är de som leder bitligan. Att golden retrievern ligger där har många svårt att förstå men det är egentligen rätt simpelt, för det är få hundar som får stå ut med så mycket som golden gör. Det sägs vara en av de snällaste och mest trogna hundar vi har men det är just dessa rykten som gör att föräldrar vågar låta sina barn göra vad det vill för ”hunden ser ju så snäll ut”. Efter att inte ha fått vila ifred, många svansryck och drag i öronen så förstår jag mycket väl om en golden hugger för att den har tröttnat. Det skulle de flesta hundar göra och barnen ser inte det irriterande signalerna som hunden visar.

Så istället för att förbjuda oskyldiga raser behöver det införas någon sorts kontroll av hundägare så att de rätta ”monstren” straffas.

Skillnaden mellan dessa två hundar är ägaren.

2 kommentarer

Det värsta och det bästa jag har gjort

Det är söndag morgon och klockan är 09.55, jag är förkyld och andas häftigt medan jag går upp för de många trappstegen i tornet som vi ska kasta oss ut ifrån. Det är jag och fem killar som ska hoppa, ingen av killarna vill vara sist så det ska jag vara. Men hellre sist än först för då vet jag att linan håller. Hur säkert är det egentligen att hoppa bungeejump i Uganda? Den frågan far genom allas huvuden när vi äntligen tar de sista stegen upp.

Tornet är byggt i trä och står längst ut på en klippa, när vi kommer ända upp har vi en svårslagen utsikt över floden Nilen. Det är själva trapphuset som står på klippan och längst upp från det sticker det ut en femton meter lång brygga över floden, längst ut på bryggan är det format som en cirkel och från den punkten är det fyrtiofyra meter ner till vattnet.

Längst ut står tre ugandiska män som ber oss stå kvar på mitten av bryggan och kallar fram den första killen som ska hoppa. Modigt men dumdristigt att vara först tänker jag, vad händer om linan inte håller? Han får på sig all säkerhetsutrustning och kastar sig sedan ut, jag känner en enorm lättnad när jag ser att han klarar det. En efter en av killarna får sedan gå fram och göra om samma procedur och tillslut står jag ensam uppe i tornet med tre afrikaner.

Jag fick vänta ganska länge innan det blev min tur, man kan tror att jag borde vara nervös nu men jag känner mig lugn och går meterna fram till cirkeln. Männen är trevliga och de verkar erfarna så jag känner mig trygg. Jag får sätta mig i trästolen som ser ut som en tron och de trär på mig en säkerhetssele. Sen virar de en handduk runt mina fotvrister, handduken hålls fast med ett band som går till bungee linan och selen är kopplad till en säkerhetslina. Under tiden så pratar de med mig, frågar vad jag heter och var jag kommer ifrån, de skrattar lite åt mitt namn som de tycker är svårt att uttala. Jag misstänker att pratet är för att distrahera mig från att bli rädd.

”Stand up careful” säger en av männen och jag får sen hoppa jämnfota fram till kanten. Jag står med tårna över kanten och håller i mig själv i en kant ovanför huvudet. Trots att de säger att jag inte ska kolla ner så gör jag det och sen kollar jag på restaurangen en bit bort där alla andra från vår grupp står, restaurangen ser jätteliten ut och det springer en apa över taket på den. ”Let go with your hands and wave to your friends” Jag släpper kanten och nu förstår jag att det är på riktigt, mina ben skakar när jag vinkar mot restaurangen, kollar sen ner och utbrister ”fyfan”. Det är helt emot männikans natur att kasta sig ut i luften och jag tänker att nu dör jag. Mer hinner jag inte tänka innan någon lägger en hand på min rygg och ropar ”three, two, one BUNGEEEE!”.

Jag kastar mig ut och faller fritt i 44 meter, jag är livrädd och skriker. Jag är bara några centimeter från att nudda vattnet när repet drar mig uppåt. Jag studsar upp och faller igen, nu vet jag att repet håller och nu tar adrenalinet över rädslans plats. Efter några fall så slutar jag studsa och dinglar upp och ner tills jag sänkts ner i en gummibåt och skakig men full av adrenalin förs jag iland. Detta är verkligen det värsta och det bästa jag har gjort.

Texten beskriver när jag hoppade bungeejump i Uganda, januari 2013. 😀

 

2 kommentarer

FYFAN

En händelse som har uppmärksammats nyligen är att en kvinna lämnade sin hund ensam i lägenheten i ca 1 månad. När detta upptäcktes var hunden så illa ute att den var tvungen att avlivas. Jag har nu suttit och läst lite artiklar om detta och FYFAN vilka hemska människor det finns. Jag blir båda arg och ledsen av att läsa detta

Hittade först en artikel om detta men då den verkligen inte är åsiktsfri och dessutom innehåller rasistiska uttalanden är den inte så lämplig så jag har valt att inte länka den. Artiklen innehöll även en länk där man kan läsa väldigt detaljerat om händlesen. Vill ni läsa den så får ni leta upp den själva. Här är en mer ”rumsren” artikel om det hela: http://www.vk.se/1022130/hund-lamnades-ensam-en-manad-dog

Jag läste en hel del om detta och usch vad jag mår dåligt för hundens skull, hur kan man lämna sin hund i en hel jävla månad? Detta gör mig så himla förbannad. Ägaren förnekar trots att allt verkar peka på att det är hennes fel, vad hände med att stå på sig för det man gjort? Detta är djurplågeri av allra högsta grad.

Tog lång tid för mig att skriva detta inlägget innan jag blev hyfsad nöjd. Då jag var arg när jag skrev det vågade jag inte riktigt publicera det så min storasyster fick läsa igenom det så jag kunde diskutera vad som var lämpligt eller inte.

0 kommentarer