Aldrig Ge Upp (del 3)
Dag 7
De 2 h sömn vi fick gjorde susen även om vi fortfarande var trötta när vi väcktes vid 8-tiden. Vi fick då packa en sopsäck med grejer ännu en gång, ombyte, handduk, hygiensaker och värmejackan och sedan marschera iväg mot ett obestämt mål. Det visade sig då att vår kompanichef hade gått upp supertidigt för att elda stenar i några timmar så att vis kulle få basta haha. Kändes lite absurt att vi skulle få gå in i en bastu på Aldrig Ge Upp men ascoolt att man kan bygga en tillfällig bastu på det sättet. De varma stenarna lades i pallkragar som ni ser på bilden och när vi sen stängde för med presenningen och hällde vatten på stenarna blev det massor med varm ånga. Sjukt härligt var det och efteråt kunde man ta en dusch utanför genom att någon stod och hällde vatten med en vattenkanna. Härligt att känna sig lite fräsch igen! 
Vi gick sedan tillbaka för att bryta förläggningen vilket tog sin lilla tid, vi var fortfarande ganska sega efter nattens äventyr. När förläggningen var nere marscherade vi tillbaka till bastu-platsen för nästa överraskning. Varje grupp tilldelades en lax, nått kilo potatis, en purjolök, dill, smör och salt för att sedan kunna tillaga vår mat själva. Behöver jag ens berätta hur gott det var?? Matorgasm deluxe på den laxen alltså! Fick till och med känna lite mättnadskänsla. 😀 Dessutom fick varje grupp en påse ahlgrensbilar och en påse geléhallon som vi ”köpte” av kaptenen för 800 armhävningar, blev 20 armhävningar per person i min grupp så det var helt klart värt det! 😀
Förläggningen satte vi sedan upp bara en liten bit bort så det blev en lugn kväll sen som bestod av vård av spadar, spett, hinkar osv och våra vapen.
Dag 8/9
Vi rev förläggningen på morgonen och sedan fick lilla jag leda hela plutonen bort till skjutfältsexpeditionen där en buss väntade… Vi vågade inte tro att det var sant förrän vi satt på bussen på väg hemåt haha. Vi hade nämligen räknat ut att Aldrig Ge Upp borde vara 8 dygn och det hade bara gått 7 dygn så vi var ganska misstänksamma. Bussen tog oss i alla fall tillbaka till Ledningsregementet där vi genast satte igång med att vårda allting. När det var klart var det uppställning i ”Ras på Hage” för båda plutonerna för en avslutning på övning men nu fick jag mina misstankar bekräftade. För när vi står där och många tror att det äntligen är slut så säger kompanichefen att vi har glömt att göra ett soldatprov som brukar innebära 3 mils marsch… ”Gruppcheferna till mig” ropar han och säger sen att det bara gått 7 dygn och att vi är skyldiga han ett till. Så vi tilldelas en lista på vad vi ska ha med oss och sen får vi ca 2 h på oss att ladda upp.
Vi skulle inte alls ha mycket med oss så jag tyckte bara att det skulle bli kul. Som uppladdning äter jag allt som jag ahr kvar i skåpet haha, en proteinbar, en energidryck och en massa nötter senare har jag massor av nya energi och även min grupp har börjat tagga till lite mer.
Kl 18 utgår vi och det blir en till natten som består av en massa marscherande och massa olika uppgifter. Men den lätta packningen har fått alla på bra humör så jag tycker faktiskt att det var en riktigt rolig natt då vi sjöng nästan hela vägen och vi hade roliga uppgifter. Vid kl.4 på morgonen får vi dessutom lite mat per grupp, en flaska cocacola, ett pkt bröd, ett pkt ost och en påse chips delas lika på 10 personer och ger oss energin till att fortsätta ända till kl 10 på morgonen då övningen äntligen verkar ta slut.
Vi får då komma tillbaka till logementet, ta en dusch och ställa upp i Ras på Hage igen. Denna gången säger kompanichefen att Aldrig Ge Upp är slut och att vi har klarat soldatprovet. Stämningen är på topp, det blir kramkalas och sedan bjuds vi på läsk och hamburgare! 😀
Resten av dagen bestod sedan av vård av materiel och vård av vapen.
Jag var nervös inför Aldrig Ge Upp innan men det var inte alls lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag trodde vi skulle få betydligt mindre mat och sömn och gå mycket längre. Tror vi har ätit ca 600-700 kalorier per dag och sovit 2-3 h per natt (förutom ensamdygnet). Men jag är i alla fall stolt över mig själv och alla andra i plutonen som klarade det, vi är grymma! Extra kul är det att jag fick sjukt mycket beröm för min insats som gruppchef under övningen! Det var flera olika befäl och personer från min grupp som kom fram till mig och sa att jag var riktigt duktig och det kan jag lova värmde gott! ♥
Aldrig Ge Upp (del 2)
Dag 5
På morgonen fick vi order om att packa ner lite saker i en sopsäck och sedan framrycka en bit och sedan bli upphämtade med buss. Handduk, ombyte, hygienartiklar och tränings-shorts skulle vi ha med oss och det var massor av olika spekulationer om vart vi skulle och vad som skulle hända. Bussen stannade i alla fall på regementet i Uppsala där vi till vår stora glädje fick ta en dusch! Sedan fick vi tillbringa en timme i gymmet där vilket var en udda känsla. Man hade inte så mycket energi till att lyfta något och man ville inte heller göra slut på den energi man hade… Efter gymmet var det dags för vattenfys vilket inte var särskilt kul, då vi inte ätit så mycket så var jag sjukt nära på att svimma några gånger av ansträngningen vilket var obehagligt. Men jag klarade det och fick sedan ta ännu en underbar dusch (som tyvärr varade i typ 1.5 minut) innan vi stressade iväg för att hinna i tid till bussen.
Vi släpptes av på Veckholms skjutfält och marscherade sen iväg till ett ställe där vi sen fick order om att upprätta förläggning igen. Det gick segt att jobba då vattenfysen tagit mycket av vår energi så jag försökte tvångsmata min grupp med lite nötter haha. Efter lite om och men var i alla fall tältet uppe och vi hade gjort några snygga liggvärn runt omkring den.
Vid 9-10 tiden å kvällen samlades vi hela plutonen runt en stor eld och hade en riktigt mysig stund tillsammans. Vi pratade minnen från GMU:n, hur den första dagen kändes, hur det känns att det snart är slut osv. Alla fick säga någonting var och det var en ganska känsloladdad stund. Vår plutonchef spelade upp låten ”For my country” av Joey Tempest och jag kan lova att den låten kommer betyda något extra för alla från plutonen efter den stunden. Det är svårt att beskriva den kvällen med ord just för att det var så mycket känslor, man måste vara där för att förstå men jag vet att jag och alla andra kommer att minnas den kvällen länge. Det var först då jag insåg att det bara var några dagar kvar av GMU:n dessutom, sjukt hur 3 månader kan gå så fort.
Vi fick sen en väldigt lugn natt då vi nästa dag skulle ha skjutningar så befälen ville att vi skulle vara på hugget.
Dag 6
Lördagen började med att vi fick lite tid till att äta för dom som inte gjort det så att alla skulle vara pigga till skjutningen. Sedan marscherade vi iväg till skjutplats 3/4 där vi som inte genomfört kompetensprovet för ak5c skulle göra det. Jag tyckte att det gick riktigt dåligt när jag sköt men tavlorna visade något helt annat och till min chock klarade jag proven på första försöken och det var det inte många som gjorde! Så jag vart riktigt glad! Vid lunchtid blev jag chockad igen då vi fick mat! I vanliga fall hatar vi att få ISO (isolerad mat) men när man endast ätit några enstaka grönpåsar de senaste dagarna var det underbart att få lagad mat! ♥
De som inte klarat provet stannade kvar för att fortsätta skjuta och resten marscherade iväg till nästa skjutplats för ett pass med kompanichefen. Vi skulle öva på strid från stridsställning med hjälp av minnesramsan EOUBUSARE och det gick faktiskt riktigt bra trots att jag som var gruppchef knappt gjort detta innan. Hade ögoninflammation när vi övade på det förra gången så det var kul att faktiskt få genomföra det ordentligt nu. Fick dessutom skjuta riktigt mycket vilket alltid är kul! 😀 Vi fick ven några prov att göra men det var visst bara som tidsfördriv för dom eldades upp sen med kommentaren ”alla är godkända” haha.
Sedan trodde vi att dagen var fel men ack så fel vi hade… Vi gruppchefer fick istället en karta med massor av punkter utmärkta (UPK:er för er som vet vad det betyder). Vi fick sedan en order om att ta oss till en punkt för att utföra en uppgift t.ex räkna radarsensorer, hämta en fylld vattendunk eller kolla vad det står på en skylt. Sedan fortsatte vi med detta från kl. 9 på kvällen till kl. 6 på morgonen… Så fort vi klar med en uppgift fick vi en ny och vi visste aldrig när det skulle ta slut så det var både psykiskt och fysiskt jobbigt. Jag lyckades dock hålla mitt stridsvärde högre än det flestas och släpade med mig min grupp hela natten som hallucinerade fram allt från slott till buskar som vinkade haha… Själv så upptäckte jag att är du tillräckligt trött så är det fullt möjligt att somna gåendes haha. 😀
Klockan 6 på morgonen var vi klara och fick då lägga oss och sova i 2 h runt elden. Tydligen hade jag pratat i sömnen och frågat befälen ”Vart är min grupp?”. Trots att dom låg bredvid mig haha…
One day we will never have to say goodbye, only goodnight.
Tog en skön sovmorgon även idag, sjukt mysigt att sova med Simon så jag vill ju aldrig stiga upp haha. Lyckades dock släpa mig upp efter ett tag och satte mig för att ta igen lite bloggande.
Lite senare mötte vi upp Erik i stan för att testa det nya caféet i Boden. En chailatte och en riktigt god grillad macka senare kan jag bestämt säga att caféet fick godkänt!
Vi promenerade sen hem till Jessi där jag fick gosa lite med endast 2 dagar gamla kattungar. Behöver jag ens nämna att dom var underbart söta?! Sen var det tyvärr dags att gå hem och packa och mysa en sista liten stund med Simon innan min taxi kom och hämtade mig. Även denna helgen gick alldeles för fort och jag ville verkligen inte åka därifrån!
När jag skriver detta så sitter jag på flygbussen på väg tillbaka till Enköping. Imorgon går vi troligtvis ut på Aldrig ge upp som är den jobbigaste veckan på GMU:n. Jag känner mig både nervös och taggad och det enda jag vet är att vi kommer vara hungriga, trötta och att vi kommer gå mycket. Önska mig lycka till och håll tummarna för att jag överlever så det blir fler blogginlägg! 😉 Nu blir det i alla fall inga fler inlägg på ca en vecka och jag kommer inte heller ha tillgång till mobil så ni vet! PUSS ♥
Infanterield…
Jag, mamma och vovven började dagen med att åka ut till Skedala för att springa två varv runt Torsvsjön. Det är verkligen ett av mina favoritställen och dessutom ett jättebra ställe att springa på. 7.8 km sprang jag idag och detta fick bli den sista långa löpturen innan Göteborgsvarvet (6 dagar kvar nu). Jag har dock tänkt att ta en liten runda på typ 3 km på tisdag för att hålla igång lite grand.
Det kändes bra att springa idag i alla fall, jag hade mycket energi kvar när rundan var slut så det bådar gott inför mitt halvmarathon. Idag sprang jag dock i ett par väldigt korta shorts vilket visade sig var en dålig ide. Efter 5 km började det nämligen skava på låren (även kallad infanterield) och sen blev det bara värre. Så den sista kilometern sprang jag som om jag var hjulbent för att låren inte skulle nudda varandra och jag såg antagligen inte klok ut… Men det är bara mesar som ger upp så jag fortsatte springa på! Min mamma fick sig nog ett gott skratt i alla fall…
PUSS ♥