Igår började vi dagen med ett fyspass där vi fick en lektion i skillnaderna mellan ett låg, medel och hög intensivt träningspass. Vi värmde först upp med att jogga ett varv på en 1 km:s runda. Vi fick sedan springa ett varv i låg intensivt tempo, ett i medel intensivt tempo och ett i hög intensivt tempo. Efter varje varv fick vi räkna pulsen och skriva ner för att se skillnaden.
Efter fyspasset fick vi duscha snabbt innan det var dags för ännu ett strimma C pass. Denna gången satt vi grupper och diskuterade hur man ska prata före, under och efter en uppgift. Kändes lite flummigt men kan säkert leda till något bra i framtiden!
Efter lunch marscherade vi bort till ett fält för att ge igenom åtgärder vid kommandot ”färdiga till strid”, då man bl.a ska maskera sig själv. Efter detta fick vi sedan öva på att framrycka i låga ställningar genom att krypa, åla eller hasa sig framåt tillsammans med vapnen. Det låter inte så jobbigt som det var, tro mig! Detta var det allra jobbigaste under GMU:n hittills, fyfan vad jobbigt det var! Dessutom skrapade vi i armbågarna så mycket att alla nu har stora sår på armbågarna som ser ut som brännmärken.
Efter middagen hade vi vår första sjukvårdslektion som kallas för TOS, taktiskt omhändertagande i strid. Efter lite teori fick vi gå ut och öva på att sätta torniquet på oss själva och varandra. Det är ett avsnörande förband som man använder om man t.ex blivt sjuten i benet eller armen. Det gör sjukt ont att sätta dit den så denna kvällen var väl lite lagom kul haha. Har massa fina märken och ganska ont även idag från detta.
Verkar lite märkligt att maskera ansikte och hjälm när de kritvita armarna syns? Kan inte fienden se armar?